Medurs: The Event, X-Files och Lost. Foto: Scanpix

Jag gillar The Event. Jag gillar att den är så hysteriskt upphackad att man inte kan missa en sekund utan att fullständigt gå bort sig i historiens trådar, ungefär som det var med The Wire en gång i tiden (även om The Wire var betydligt bättre). Jag gillar att det, trots att det är en sci-fi-serie, åtminstone finns en potential för att den ska berätta något om den tid vi lever i.
Flera av skådespelarinsatserna, framför allt Laura Innes som Sophia och Blair Underwood som presidenten, är dessutom av yppersta klass.

Men jag ser en stor, stor, stor fallgrop hägra framför serien.

”The truth is out there!”

Ni kommer väl ihåg Arkiv X klassiska slogan. Problemet med Arkiv X var ju bara att The truth wasn’t bloody out there. Serien gick på och gick på utan att vi någonsin blev klokare eller förstod mer av det som Mulder skådade bortom vår verklighet.
Jag följde de första två säsongerna av Lost slaviskt innan det bara var att inse att det inte fanns någon Truth out there heller. Efter två säsonger var det inga som helst problem att fatta att seriens skapare inte brytt sig om att hitta på någon egentlig bakgrundsstory utan bara hittade på det allt eftersom.

Problemet är att när man underförstått lovar att berätta något för tittarna och sedan håller inne med det så kan det initialt vara en spänningshöjare men i slutändan gäller det att vi kommer vidare; att vi kommer lite närmare sanningen som döljer sig bakom dimridåerna för varje avsnitt.