Efter artiklarna i Skånska Dagbladet om funktionshindrade Ulf som i flera års tid bott i ett bristfälligt uppvärmt gårdshus hemma hos socialnämndsordföranden Stefan Möller (M) i Staffanstorp, valde samme Möller på måndagskvällen att lämna alla sina politiska uppdrag.

Inte så förvånande, kanske.

Möller hävdar att det sker med omsorg om partiet och valrörelsen och menar att han inte gjort något fel i sammanhanget. Han skyller i stället på Hörby kommun, som inte tagit sitt ansvar. Ord står delvis mot ord, men faktum är att Möller uppburit ekonomisk ersättning under hela perioden.

Vad Stefan Möller dock inte verkar förstå, är varför hans agerande  – eller brist på agerande – väckt sådan uppståndelse och kritik. Det handlar ju ytterst inte om vem som haft det formella ansvaret för Ulf från tid till annan, hur avtal skrivits eller exakt vilka pengar som utbetalats.

Det som de flesta reagerat på är förstås hur Möller som aktiv socialpolitiker i ledande ställning kunnat åse under vilka förhållanden Ulf har bott utan att personligen ingripa för hans sak. Hur han kunnat ha Ulf inneboende i vad som kan kallas ren social misär utan att reagera.

Hjärta är inte oviktigt i politiken. Det räcker inte med formella kunskaper och talets gåva. Det måste också till ett personligt engagemang som drivkraft och en moralisk inre kompass som slår larm när saker och ting inte står rätt till.

Uncategorized