1: Inte fälla opassande kommentarer om min egen PMS.

3: Höja min egen lön med 10%, eftersom kvinnor i genomsnitt tjänar just 10% mindre.

Ovanstående exempel är såklart en lite barnslig överdrift. Men de rödgröna kräver att alla företag skriver en jämställdhetsplan. Och då menar de alla, alltså även de många enmansföretag vi har. Däremot menar de inte att det är slöseri med tid och pengar, vilket gissningsvis företagarna själva kommer att tycka.

Så du som har f-skattsedel, ta nu en ordentlig funderare på hur du kan öka jämställdheten med dig själv. Om man inte tillmötesgår detta krav påstås dryga böter vänta.

Harry Potter är en av de mest lästa böckerna på Guantanamobasen. Överraskad?

Jodå, jag också i början. Men om man tänker efter är det ganska logiskt.

En klassisk historia om en underdog, en pojke som behandlas riktigt taskigt av en överhet i form av elaka släktingar med mer pengar, som diskriminerar honom till förmån för sitt eget barn. Pojken befinner sig rent av i fångenskap: han  får sova undanstoppad i ett skåp under trappan, förtryckt av sina elaka rika släktingar, för att han inte kan anpassa sig till en livsstil som känns främmande för honom.

I ett senare skede av boken kommer en stor, skäggig man och rekryterar honom till en underjordisk subkultur av trollkarlar, magiker som med tankekraft och tro kan förflytta berg och som lever enligt urgamla principer, i en betydligt mer traditionell kultur än vår egen.  I den världen är Albus Dumbledore profet och mästare, ytterligare en skäggig man: en stor ledare som utåt är en fridsam lärare men i hemlighet leder en helig kamp mot mörka krafter. Ett slags magins Jihad, där den förtryckte pojken visar sig vara den utvalde, den som är född för att göra slut på det mörka krafternas välde genom att strida mot den onde Voldemort, som försöker dominera världen och skapa om den i sin avbild.

Det finns fångar på Guantanamobasen som suttit under trappan i åtta år,  medan amerikanska presidenter använder de avvikande pojkarna som ett avskräckande exempel på vad som händer med vanartiga barn. Det är kanske ändå inte så konstigt att Harry Potter toppar listan på Gitmo-biblioteket…

Det pågående senatorsvalet i Alaska är bara ett i raden av exempel på att opinionsundersökningar numera tvingas hantera så många olika variabler att det kan bli omöjligt att göra en korrekt beräkning.

Sittande republikanska senatorn Lisa Murkowski håller på att förlora -stort. Till, som Washington Post uttryckte det ”nån kille som heter Joe”. Alla mätningar har förutsett en jordskredsseger för Murkowski och den amerikanska pressen tävlar nu i självrannsakan för att utreda hur de kunde ha så ”megafel”, för att använda LO-språk.

Beräkningar baserade på gamla, förutsägbara formler har helt enkelt förmodligen misslyckats med att ta hänsyn till Alaskaväljarnas nyfunna myndighetsförakt, underblåst av finanskrisen och dessutom hur stort inflytande den så kallade Tea Party-rörelsen, med före detta guvernören Sarah Palin i spetsen, egentligen har haft på gräsrotsväljarna.

Vad kan man då lära sig av detta? Att väljares beteende blir alltmindre förutsägbart, även i Sverige, och åsikter och trender färdas så snabbt genom direkta kanaler på internet att en massrörelse bevisligen kan gå obemärkt förbi.

Vi har på senaste tiden sett en chockerande stor ledning för Alliansen i senaste SIFO-undersökningen, medan det plötsligt var i princip jämnt skägg i en annan mätning som kom ut samtidigt, gjord av ett annat institut.

Var skeptisk till vad vi skriver och vad experter påstår sig veta säkert, helt enkelt.

På måndag i Stockholm firas Black Ribbon Day, som kallar sig den internationella minnesdagen för offren för kommunism, nazism och andra totalitära ideologier. Det man firar är segern över totalitära regimer och Europas återförenande. Offren för galenskapen är många och det är givet att de förtjänar en minneshögtid.

Men minneshögtider är förstås till för de levande, inte de döda. Denna högtid kunde vi gott fira i Skåne också. Det är lätt att glömma hur många människor som fortfarande utsätts för att leva under totalitära regimer och behöver hjälp från demokratiska krafter.

Man kan lägga till att vänsterpartiet, före detta kommunistpartiet, vars partiledare grät när Berlinmuren föll, inte är officiellt inbjudna till festligheten…