Så många som 103 av riksdagens 349 ledamöter sitter på dubbla stolar, med vilket menas att de förutom riksdagsuppdraget också sitter med i kommunfullmäktige och/eller hemlänets landsting.

Jag var tidigare rätt kritisk till politiskt mångsyssleri. Numera har jag ändrat uppfattning, jag tror tvärtom att  det kan vara bra att riksdagsmän också är aktiva på lokal- och regionalplanet.  Det ger extra goda insikter i hur rikspolitiken slår på den lokala nivån, erfarenheter som är användbara när riksdagsmän skall fatta beslut på central nivå.

Problemet uppstår när riksdagsmän inte hinner att kombinera riksdagsuppdraget med att vara folkvald ledamot av kommun- eller landstingsfullmäktige. Flera av de 103 riksdagsledamöterna är mer från- än närvarande när fullmäktige sammanträder. 

Jag tror fortfarande att det kan finnas fördelar med att sitta på dubbla stolar. Men då gäller det att man också verkligen hinner med att sitta på två stolar. Tyvärr verkar en del riksdagsmän framförallt ha valt att ta uppdrag lokalt för att kunna finnas med som dragplåster på listorna inför valet till kommunen eller landstinget.  Det innebär att man för väljarna bakom ljuset.

Den riksdagsledamot som sitter på dubbla stolar måste också fysiskt vara närvarande i lokalpolitiken. Klarar man inte att kombinera riksdagsuppdraget och det lokala uppdraget får man ta konsekvenserna och avgå.

Politik