I pappersupplagan av dagens Expressen (har inte hittat artikeln på nätet) har fövisso reportern hårddragit på Thomas Bodströms (S) uttalanden om vem som kan bli jutsitieminister i en eventuell rödgrön regering. Men det kan förtjäna att tittas närmare på ändå. Vinkeln är att Bodström tycker att hans advokatkollega Claes Borgström kan vara vikarie medan Bodström själv är ett halvår i USA. Riktigt så uppfattar jag inte Bodströms ställningstagande. Men underförstått ligger att Bodström trots att han ska bo utomlands under en eventuell rödgrön regerings första sex månader tycker att han är given på posten. Det är ett märkligt synsätt. Speciellt som Bodström högt och ljudligt kritiserar det mesta Alliansen gör på rättsområdet. Att då lämna de första sex formativa månaderna till en vikarie känns inte trovärdigt. Särskilt inte som det inte bara handlar om att forma en egen politik utan också i hög grad hålla emot Lars Ohlys (V) försök att mjuka upp straffskalorna för bland annat misshandel. Hur stark är en vikarie i ett sådant läge? Rättspolitiken förtjänar ett bättre öde än så.

På tal om vikarier och Lars Ohly? Skulle då Bodströms vikarie bli belagd med den ”vikarieskatt” Ohly vill införa?

Politik, Rättspolitik, Socialdemokraterna, Valet 2010, Vänsterpartiet