På lunchen åkte jag genom centrala Malmö. Nu med bara drygt en vecka kvar är staden tapetserad med valaffischer.

Att föra fram budskap som får genomslag i väljaropinionen är en svår konst. Partierna har valt olika tekniker, alltifrån Kristdemokraternas humoristiska med Göran Hägglund och ett menageri med olika djur till rätt traditionella, men effektiva som Centerns och Folkpartiets.

Moderaternas har av reklammakare dömts ut som tråkiga. Men att reklamproffs sätter låga betyg är inte samma sak som att inte budskapet fungerar. Moderaterna kör stenhårt på att variera temat om att M är det riktiga arbetarpartiet, dessutom men en sympatiskt blickande Fredrik Reinfeldt på affischerna. Moderaterna, som förr förknippades med den nya individualismen (Gösta Bohman) har dessutom snott den solidariskt kollektiva visionen från S och trumpetar ut budskapet ”Tillsammans gör vi Sverige till ett föregångsland.”

Även när det gäller utformningen av valaffischerna har Socialdemokraterna misslyckats i år. När jag tar mig genom stan ser jag två varianter, det kanske finns fler, en variant med Mona Sahlin och Ibrahim Baylan och en med Mona Sahlin och Thomas  Bodström.  Huvudbudskapet skrivet med  stor stil är: VI KAN INTE VÄNTA LÄNGRE

Eftersom det finstilta sakbudskapet är svårt att uppfatta fångas jag som läsare bara av huvudbudskapet. Det låter som ett rop på hjälp av innebörden att vi kan inte vänta längre på att åter få sitta i kanslihuset.

Vilken väljare av kvinna född låter sitt röstande styras av det?

S-affischerna måste vara den här valrörelsens absoluta bottennapp när det gäller att få ut ett budskap. Budskapet går fram, men innebörden blir helt fel. Megafel, för att låna ett uttryck från LO:s valaffischer.

Socialdemokraterna