Arkiv för februari, 2011

Det där med titlar

28 februari, 2011 av Johan Hammarqvist

Läser ett TT-telegram om långa titlar i arbetslivet som är ämnade att öka personens och yrkets status. Det får mig att tänka på en blandad kompott av saker.

Min egen (om är korta) tid som värnpliktig på P10 i Strängnäs. Ryckte in som stridsvagnstransportgruppchef. Statushöjande eller ej så var det en attans lång titel i alla fall.

Direktör. Jo mycket blir direktör nuförtiden. Den gamla bilden av en äldre lite fetlagd herre med cigarr och hatt känns verkligen svunnen. I Västerås där jag en gång i tiden bodde befolkades stadshuset av ett knippe direktörer och nu för tiden verkar de bara ha blivit fler. Direktör hit och direktör dit. Chef räcker liksom inte till längre, utan ”finare” ska det vara. Som en liten kuriosa kan tilläggas att äldre vita män som inte fungerat som just chefer för sina respektive fögderier ute i verksamheten hade en tendens att få en finare titel, lite bättre betalt men mindre ansvar som ett sätt att lösa problemen med deras icke-fungerande chefsskap. Säkert inget unikt för Västerås men likafullt märkligt.

Palmemordet – ”polisiärt uppklarat”

28 februari, 2011 av Lars J Eriksson

Jag skrev idag i papperstidningen om att polisen anser att mordet på Olof Palme i grunden är uppklarat, att Christer Pettersson, var gärningsmannen. Den som vill veta mer kan läsa ett debattinlägg från 2006  av Ingemar Krusell, som var biträdande spaningsledare i mördarjakten, och dessutom skrivit en bok om det hela. Han radar där upp flera viktiga omständigheter som pekar entydigt i en riktning, mot Christer Pettersson. Till detta kommer självklart också Lisbet Palmes mycket starka övertygelse om att hon känner igen Pettersson som mördaren.

http://www.olandsbladet.se/~olandsbl/index.php?placid=16&placid_text=3&id=1781&PHPSESSID=c84ac36cee43a40ff0bada23e5199ad5

Touché Sahlin

25 februari, 2011 av Johan Hammarqvist

Avgående partiledaren Mona Sahlin (S) tycks ha blivit bättre efter att hon meddelade sin avgång. Hennes tal i höstas var starkt och en uppgörelse med partiets misslyckanden. Idag tar hon ett steg till i klarhetens tecken. I en intervju med TT uppmanar hon de som känner sig manade att bli partiledare att kliva fram och säga det. I intervjun säger hon:

” Jag hoppas också att fler skulle våga ställa sig upp och berätta att de är kandidater, så att partimedlemmarna får höra och känna det.”

Egentligen en självklarhet men som bekant är det inte så inom Socialdemokraterna. Där får man inte säga att man vill bli partiledare om man verkligen vill bli det. Så därför är det en befriande tydlighet Sahlin praktiserar. Touché helt enkelt.

Opålitliga boklånare

24 februari, 2011 av Lars J Eriksson

Jag är lite osäker om man skall bli glad eller besviken. Men uppenbart är att svenskarna är ett bokläsande folk som gärna lånar böcker på biblioteken. Sämre ställt är det med återlämnandet. I Malmö är boklånarna skyldiga sex miljoner, i Stockholm tre, i Örebro 400.000  och i Luleå 100.000. På liknande sätt ser det ut i hela landet.

Kanske har de lånat och läst Dario Fo:s pjäs: Vi betalar inte, vi betalar inte.

Oklara ägarförhållanden i Saab

24 februari, 2011 av Lars J Eriksson

I går åt de Saab-anställda i Trollhättan tårta för att fira ettårsdagen för befrielsen från GM. Grattis!

I dag uppges att den nuvarande ägaren, holländska Spyker och dess ägare Victor Muller, säljer Spykers sportbilstillverkning till den ryske finansmannen Antonov.  Antonov har hela tiden spökat i bakgrunden och påstås ha varit en orsak till att Saab-krisen drog ut på tiden för att GM och den svenska regeringen ansåg Antonov suspekt och inte ville att han skulle få äga Saab.

Misstanken ligger nu nära till hands att det vi ser är att Antonov i praktiken bakom kulisserna har starka ägarintressen i Spyker, eftersom Victor Muller och Spyker inte hade de pengar som behövdes för köpet.

Spykers sportbilstillverkning har inte varit någon vinstaffär. Normalt borde Antonov inte vara intresserad av att köpa den. Men genom att Antonov går in som köpare den så tillförs Spyker det kapital som behövs för att fortsätta driva Saab. Detta talar för att Antonov på sikt träder fram som en alltmer viktigt del- eller kanske till och med huvudägare i Saab.

Lästips för finansministern

23 februari, 2011 av Johan Hammarqvist

Ibland behövs det inte några ytterligare utläggningar än att hänvisa till vad andra har skrivit. Så därför tycker jag ni ska läsa denna artikel på SvD Brännpunkt. Kloka tankar om skatterna från 17 centerpartister. Men mest av allt hoppas jag att finansminister Anders Borg (M) läser och tar till sig.

Libyenkris skapar oljepriskris

23 februari, 2011 av Lars J Eriksson

Krisen i Libyen, Tunisien och Egypten har stark påverkan på omvärlden. Ingen kan med säkerhet bedöma vart utvecklingen är på väg, vilka som tar över om de gamla makthavarna ersätts med nya.

En effekt ser vi dock redan nu, stora konsekvenser på den internationella oljemarknaden som sänder chockvågor genom världsekonomin.

Vi är enligt kvalificerade bedömare vid randen av peak-oil, en situation där mängden utvinningsbar olja minskar, vilket driver priserna i höjden.

Genom den politiska oron i de arabiska Medelhavsländerna stryps också oljeproduktionen och leveranserna, vilket omedelbart lett till kraftigt höjda råoljepriser.

Priset på Brent-olja steg på onsdagen till över 110 dollar per fat. Det är den högsta nivån sedan september 2008, även om det inte når upp till toppnivån i juni 2008 då priset var 143 dollar fatet.

Med kraftiga oljeprishöjningar fördyras världshandeln – det blir dyrare att frakta med både båt och flyg – samtidigt som energipriserna stiger i tillverkningsindustrin. Allt för att oljan utgör en så viktig energikälla.  Om inte situationen snart normaliseras på andra sidan Medelhavet, kan de små tecken som finns på en förbättrad världskonjunktur bli utraderade. Då väntar nya och ännu bistrare tider för hela världsekonomin med växande arbetslöshet, fattigdom och social oro som ofrånkomlig konsekvens. Världen är faktiskt rätt illa ute.

Gaddafi: Droger, konspiration och flottiga råttor

22 februari, 2011 av Martina Jarminder

Efter en dryg timme höll Muammar Gaddafi fortfarande tal, i en utbombad källarlokal med nedfallen bråte i bakgrunden, även om till och med nyhetskanalen Al-Jazeera slutade översätta i ren matthet vid det laget.

Gaddafis osammanhängande, konspirationsteoretiska tal kommer säkert bli en klassiker i diktatorretorikens annaler. De första 25 minuterna var en katalogaria av hans egna dygder, en uppräkning av hjältedåd och ifrågasättandet av varför folket inte uppskattade honom tillräckligt. Han definierade sig själv inte bara som en hjälte, utan sade bland annat (i tredje person som i hela talet) att Gaddafi ”är historien” och att han var ledare för ”Afrika, Asien och Sydamerika”.

Resten av talet, som landade på runt 90 min,  handlade om alla konspirationer mot honom och Libyen. Upploppen skyllde han på ”Nerdrogade ungdomar” och hänvisade till att de tar ”tabletter” som såldes till dem av utländska intressen. USA var en given bov, tillsammans med andra utländska intressen.

Det användes många djurliknelser,  ”smutsiga hundar och flottiga råttor” var populärt. Dock hotade han inte bara med västmakterna, utan en stor del av konspirationerna rörde sig också om fruktan för ett talibanvälde och han refererade gång på gång till ”skäggen”.

Hotelserna var många och grova, bland annat lovande han att ”rensa” Libyen hus för hus. Dödsstraff utlovades till alla som deltagit i protesterna. Mest intressant var kanske analysen av den egna situationen: han kallade sig själv martyr och menade att han skulle kämpa till döden och den sista blodsdroppen. Det är såklart beklagligt och tragiskt, eftersom många libyer lär få sätta livet till innan denna galenskap är över.

Generellt stod det klart att det rörde sig som en diktator som totalt förlorat fotfästet och verklighetsförankringen. Kroppsspråket var lätt att känna igen: den höttande näven, stampandet med foten och falsettskrikandet skulle lika gärna ha kunnat vara Adolf Hitler.

För den som vill se och höra hela talet kan man göra det på tv-kanalen Al-Jaziras hemsida: http://english.aljazeera.net/

TV-avgiften på väg att försvinna

22 februari, 2011 av Lars J Eriksson

Allt som oftast hör jag människor i min omgivning, inte minst unga, berätta att de sett det ena eller andra programmet på SVT-play, TV 4 play eller någon annan kanal som lägger ut sina program på nätet.

SVT-chefen Eva Hamilton har givetvis rätt när hon menar att dagens TV-avgift blir alltmer otidsenlig när det finns andra vägar att se på TV-program än via en TV-apparat.

Hon är inne på -i likhet med vad man håller på att införa i Tyskland – något slags teknikoberoende avgift. Men en sådan kan knappast utformas som en avgift på antingen innehav av TV-apparat eller dator där kontrollanter kan ringa på och fråga både om man har TV-apparat eller dator. Det blir alltför mycket av ett övervakningssamhälle.

Jag är övertygad om att i slutänden kommer resultatet att bli att public-service TV och radio får finansieras skattevägen, så att alla skattebetalare får vara med och betala. TV-avgiften går kanske att ha kvar ett tag till eftersom vi ändå betalar den så pliktskyldigt, men förr eller senare leder den till minskande intäkter.

Men även om det sker en övergång till en annan finansiering via skattsedeln tycker jag man måste ifrågasätta omfattningen på public-service TV och radio. Antalet kanaler  är onödigt stort och sändningstiderna för omfattande.

Att en kanal SVT 1, sänder dygnet om, kan jag förstå. Men varför skall SVT 2 sända från morgonen till efter midnatt. Och behövs verkligen barnkanalen, SVT 24 och kunskapskanalen. Koncentrera deras mer genuina public-service uppgifter till SVT 2 och begränsa sändningstiden, så sparar man pengar och väljer mer kvalitet framför kvantitet.

Skärpning!

22 februari, 2011 av Johan Hammarqvist

Boken ”Mig äger ingen” visar att Åsa Linderborg är en skicklig skribent. Mycket skicklig till och med. Men det är ju inte samma sak att vara en duktig skribent som att tänka stringent och göra korrekta jämförelser. Något som Åsa Linderborg i sin egenskap av kulturchef på Aftonbladet med extrem tydlighet bevisar idag.

I en text idag behandlar Linderborg synen på Libyens diktator Ghaddafi genom åren men låt oss lämna det därhän. Istället fångas och fascineras jag av det helt absurda i hennes jämförelser mellan revolterna i arabvärldens diktaturer med demonstrationerna i EU-länder i spåren av finanskrisen och den ekonomiska oron. Så här skriver hon:

”Det är inte många månader sen det var massdemonstrationer och strejker i Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal … Resultatlösa. Det är en rolig lek med tanken, vad som kunde ha hänt om den arabiska revolutionen hade brutit ut innan sydeuropéerna gick ut på gatorna. Om araberna som manande exempel hunnit visa att en annan värld faktiskt är möjlig.”

Menar du, Åsa Linderborg, på fullaste allvar att det går att jämföra protester i demokratier med folklig resning i diktaturer? Ser du verkligen inte skillnad på demokrati och diktatur? Och vad exakt är det för annan värld som skulle visas möjlig?

Läs våra bilagor