Frågan om vem som ska bli ny ledare för Socialdemokraterna tar sig allt mer farsartade former. Svenska Dagbladet har frågat sex av de förmodade toppkandidaterna om deras åsikt i fem sakpolitiska frågor. Bara Lena Sommestad besvarar alla frågorna. Leif Pagrotsky svarar på två medan Sven-Erik Österberg (som jag tror blir den som väljs. Varför kan ni läsa här), Veronica Palm, Mikael Damberg och Thomas Östros vägrar svara. Märkligt i sammanhanget är att Damberg i en intervju i Dagens Nyheter klarar av att svara på ett par av frågorna och att Veronica Palm i Ekots lördagsintervju för tre veckor sedan också svarade på några av frågorna (denna ledare berör hennes framträdande).

Hur kan det då komma sig att svenska toppolitiker vägrar svara på frågor om hur de ser på föräldraförsäkringen, svensk euroanslutning, bortre parentes i a-kassan, rut-avdraget och statens budgetregler (med utgiftstak och överskottsmål)? Jag ser två anledningar och som tillfrågade sossar delvis är inne på i SVD-artikeln. För det första vill man inte riskera att göra sig osams med någon gruppering i partiet och på så sätt försämra sina chanser att bli nominerad till ny partiledare. För det andra tycks de tillfrågade som vägrar svara oroa sig för att de om de blir valda ska stå med en personlig åsikt som strider med partiets fastlagda politik. Oavsett skäl så är det gammalmodigt och ängsligt att agera som de gör. Det känns som man bäddar för att hamna i samma sits som Mona Sahlin hamnade i. Att inte få partiets fulla stöd och förtroende. Jag tror förvisso att de tror att de motverkar den risken genom att göra som de gör men likafullt tror jag de har fel.

Av agerandet kring enkäten i SVD att döma känns det som att det är mellan de fyra som inte svarar striden står. Österberg är som tidigare nämnts den jag tror blir vald.

Politik, Socialdemokraterna