Prenumerera på den här bloggen
3I dag sänder USA för sista gången upp den nuvarande generationen av rymdfärjor när Atlantis skjuts ut i rymden. Kostnaderna för rymdfärjeprogrammet har varit astronomiska – 208 miljarder dollar – och drabbats av två katastrofer där besättningarna omkommit. Om USA vill sända ut astronauter i rymden inom de närmaste åren måste de köpa biljettplats i det ryska rymdprogrammet, ett samarbete som tydligt visar i vilken förändrad värld vi lever jämfört med det kalla kriget.
Satsningen på att erövra rymden är ett av mänskligheten mest stolligaste beslut. Nyttan har varit liten eller ingen med undantag för de militära syftena. Tänk om USA istället hade satsat pengarna på att utveckla det egna landet, till gagn för de många arbetslösa och fattiga, eller använt pengarna för att hjälpa utvecklingsländer.
Förhoppningsvis innebär pausen i det amerikanska rymdprogrammet att USA också kommer på bättre tankar och inte genomför en liknande satsning som både bildligen och bokstavligen är att slänga pengarna i ett mörkt hål.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser. 
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare:
[...] Lars J Eriksson är inne på samma deprimerande spår: erövringen av rymden till och med varit ”ett av mänsklighetens stolligaste beslut”.Intressantare tongångar finns också. Rymdstyrelsens Olle Norberg efterlyser tydliga besked om vad [...]
!Tänk om USA istället hade satsat pengarna på att utveckla det egna landet, till gagn för de många arbetslösa och fattiga, eller använt pengarna för att hjälpa utvecklingsländer.”
Det är tragiskt att det ena sätts emot det andra. Pessimister och bakåsträvare har alltd varit de förnämsta ”baksätesförarna” och varit snabba med att kritisera samt ha ”synpunkter”.
Att världen är obalanserad och orättvis är knappast rymdprogramets fel. Vi är sjläva de största syndarna och är skyldiga till att resurserna är orättvisst fördelade, Vår egen konsumtions och slit och släng filosofie skulle ha kunnat föda de fattiga och hungriga många gånger om. Mycket av det vi köper är fullständigt onödigt och är ett bevis på det hål vi har där det skulle ha funnits ett hjärta. Enbart sveriges konsumtion av nöjen skulle innebära en stor skillnad för miljoner fattiga!
Att vifta bort all möda och hängivenhet som forskare och pionjärer har visat som ett stolligt slöseri är att hälla ut babyn med badvattnet. Ingen vet vart mänskligheten är på väg eller vad framtiden kommer att erbjuda kommande generationer, Kan hända stänger man en dörrar med oanade möjligheter därför att man påtar sig rollen som en fantasilös kamrer med näsan djupt försjunken i plånboken. Vi behöver mål och drömmar för att växa. Att universum har frambringat självmedvetenhet är inte en trivial detalj, en handling av meningslöshet! Vår nyfikenhet som idag dövas av tröstkonsumtion och ett jagande efter nöjen gör oss levande!
Att enbart räkna pengar och förfäras av utgifter är ett fattigdoms bevis i sig och oerhört fantasilöst!
Missförstå mig inte, det är trots allt bra att man synar ock kritiserar oansvarigt slöseri och hämmande byråkrati. Det finns mycket som med rätta kan kritiseras. Girighet och pengarullning finns även inom forskarvärlden. Men stick inte käppar i hjulen, genom sundhet i sinnet kan vi få både och!
Känslan av att signaturen Jarmor och raderna ovan i själva verket är skrivna av signaturen Jarmar känns spännande och frestande att tänka. Raderna bär det karaktäristiska ljuset av optimism och tilltro som inte sällan följer den yngre människan som befriande balanserar den åldrande människans inte allt för sällan tilltagande pessimism. Visst är det så att framtiden och eftersträvansvärt vore både och !