Med någon slags skräckblandad fascination försökte jag i helgen ta reda på hur diskussionen går inom socialdemokratin. Det går att göra genom att läsa socialdemokratiska bloggares inlägg och vad som skrivs i kommentarfälten: http://www.s-bloggar.se/
Där fanns förstås bekymrade röster och skilda analyser. Men framförallt slogs jag av den formliga avgrund av konflikter som öppnade sig där företrädare för olika åsikter och tillhörighet till falanger – de som partieliten ständigt förnekar finns – tog heder och ära av varandra.
Ett tema är konspirationsteorier, hur bland annat Mikael Damberg påstått ha twittrat med Expressens nyhetsjägare Niklas Svensson och att deltagare från det sluna vu-mötet sms;:ade till journalister, alltför att fullfölja den sista dolkstöten mot Håkan Juholt. En åerkommande sådan teori är att motsättningarna har sin grund i striderna inom SSU i början på 1990-talet, där de drivande krafterna som ville ha bort Juholt sägs ingå i kretsen Niklas Nordström, Mikael Damberg, Ardalan Shekarabi, alla fd SSU-ordföranden. Hypotesen är att Juholt och hans förtrogna stod i vägen för den grupperingens maktambitioner.
Att konspirationstänkandet hamnat i god jord syns i bloggdiskussionen, flera för den vidare eller kommer med andra varianter. När Jan Andersson, förre EU-parlamentarikern för S, invänder blir ett av svaren: ”Du skall bara hålla käften”.
Ett bottennapp? Nej, det finns de som gyttjebrottar sig ännu djupare och hävdar att en av de utpekade i 90-talistledningen för SSU gjort sig skyldig till fylleskandaler, sextrakasserier och köpt sexuella tjänster.
Att i det stämningsklkimatet hitta någon ledare som kan samla partiet och skapa enighet, verkar närmast vara en omöjlig uppgift. Vem vill överhuvudtaget frivilligt ta på sig den otacksamma uppgiften när Socialdemokratin så uppenbart är fylld av strider där många inte längre skiljer på sak och person. Fortsätter det så här ruttnar rörelsen inifrån, då kanske det är lika bra att partiets vänster- och högerfalang skiljer sig åt genom att dela upp partiet i två.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser.
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: