I skrivande stund gör uppgifter från ett flertal olika nyhetsredaktioner gällande att det blir IF Metalls ordförande Stefan Löfven som Högsta Sovjet beslutat utse till ny partiledare för Socialdemokraterna. En stabil facklig företrädare som inte varit rädd för att sticka ut hakan (kärnkraftsförespråkare och han gick med på krisavtal med arbetsgivarna under finanskrisen vilket inte var populärt i alla led är två exempel). Löfven gör säkert inte bort sig som partiledare men han är ett otestat kort när det kommer till frågor som rör de mer mjuka sektorerna. Att tala om industrins behov av välutbildad arbetskraft är inte samma sak som att bemästra hela spektrat. Att prata sjukförsäkring är inte samma sak som att prata sjukvård.

Löfven är en sympatisk man som alltså säkert kan göra ett stabilt jobb som partiledare. Sen kommer den där lilla grejen med att han ska ena oppositionen för att ha ett trovärdigt alternativ till regeringen och för att kunna ses som en trovärdig statsministerkandidat. Och där handlar det inte bara om att göra upp med den socialdemokratiska självbilden utan också få med nyvalde Jonas Sjöstedt (V) och Miljöpartiet på vagnen. Det saknas sannerligen inte utmaningar.

Politik, Socialdemokraterna