Det finns ett slag av journalistik som jag hjärtligt avskyr, jag kan inte kalla det för annat än ”dumjournalistik.” Det är journalistik som rycker loss fakta ur sitt sammanhang och därför inte gör läsaren mer kunnig utan fördummar.

Den senaste tiden har jag noterat två exempel.

Det ena var ett inslag från Radions Ekoredaktion. Fallet gällde en kvinna som var 19 år och nu insjuknat i cancer. I ett långt inslag pressades socialförsäkringsminister Ulf Kristersson med olika varianter på frågan varför inte den unga kvinnan fick ersättning från sjukförsäkringen. Svaret var helt självklart, hon hade inte arbetat och haft inkomster som var sjukpenninggrundande, inte märkligare än att vi inte kan få ut ersättning från hemförsäkring om vi inte har någon eller från bilförsäkringen om vi kör oförsäkrat.

Flickans situation var givetvis tragisk, ung och cancersjuk. Men eftersom alla människor i vårt land garanteras ekonomisk trygghet så får även hon det, men då är det via kommunernas socialtjänst och inte via sjukförsäkringen.

Sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkringen är som framgår av beteckningen försäkringar, och därmed i princip system dit man betalar in avgifter kopplade till en anställning  - själv eller via arbetsgivaren – och sedan får ut ersättning när man blir sjuk eller arbetslös. Case closed.

Ett annat exempel på ”dumjournalistik” är det möte för regeringschefer från Norden, de baltiska länderna och Storbritannien där statsminister Fredrik Reinfeldt står värd. Detta möte som ingår i en serie möten där värdskapet alternerar tillkom häromåret och hade sitt första möte i London. Nu står alltså Sverige värd. Det förs informella samtal mellan såväl regeringscheferna som speciellt inbjudna gäster med kompetens på de områden som skall diskuteras bland annat kvinnligt företagande och de demografiska utmaningarna när människor blir äldre.

Aftonbladet koncenterar sig däremot på något helt annat, kostnaden för mötet. Den uppgår till 3 miljoner kronor. Av denna faktiskt ytterst blygsamma summa för att ordna ett möte med regeringschefer och andra personer från uppemot tio länder lyckas tidningen få ihop en artikel vars uppenbara syfte är att skapa bilden av något slags slösaktighet, vilket det givetvis inte är. Men ryckt ur sitt sammanhang lämnas läsarna i sticket när tidningens skriver ut summan med röd stil i rubriken.

Jag vet inte riktigt vad som får Ekoredaktionen och Aftonbladet att göra en nyhet av något som borde förkastats redan på idéstadiet. Antingen är de väl själva helt enkelt lite dumma i huvudet, det kan ju vara en grund för ”dumjournalistik.” att man själv saknar förmåga till analys. Den andra förklaringen är att det saknas kompetenta chefer med beslutsauktoritet som kan göra ett relevant urval av nyhetsuppslag och kasta dåliga idéer i papperskorgen.

Uncategorized