Prenumerera på den här bloggen
3Författaren och journalisten Göran Rosenberg är en begåvad intellektuell. I söndags premiärtalade han som krönikör i P 1:s God morgon världen.
Ämnet var omskärelse av spädbarn, en fråga där Rosenberg även tidigare framträtt som en stark anhängare av en ålderdomlig sed som de flesta av oss tycker strider mot sunt förnuft, inte hör hemma i ett civiliserat samhälle och kränker barns kroppsliga integritet. Den fullständigt självklara lösningen är att omskärelsen skall vara ett beslut av den unge mannen själv, i könsmogen eller myndig ålder, då han kan överblicka konsekvenserna av denna stympande åtgärd på sitt könsorgan.
Det som fascinerade mig var både innehållet och det sätt på vilket Göran Rosenberg framförde sin åsikt i radiokrönikan.
Vi som framträtt ibland inför offentligheten kan ibland drabbas av ruelse när vi känner att åsikten vi försöker övertyga en publik om inte riktigt bär, vi märker att våra egna resonemang haltar och har intellektuella luckor. Kanske försöker vi dölja det med ett högt tonläge – gå till attack istället för försvar – eller med spelad självsäkerhet, men innerst inne säger magkänslan – de kallsvettiga händerna, darrningarna i magen – oss att vi har fel, att argumenten inte håller. Ofta märker vi det på vår egen röst, att den inte riktigt klarar att bära fram budskapet med den genuina övertygelsen om att ha rätt.
Exakt den upplevelsen fick jag när jag hörde Göran Rosenberg, vilt svingande sina åsikter inträngd i ett hörn där han försökte försvara en åsikt som inte hänger samman, en som han inte lät övertygad om att han trodde på. Fascinerande. Lyssna gärna själv:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=9314
Bättre än så klarar inte ens en begåvad person som Göran Rosenberg att försvara omskärelse av spädbarn på.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser. 
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare:
Ja jösses Amaila vilket resonemang. Samtidigt ett exempel på hur djupt rotade och obsoleta sedvänjor kan slå igenom hos t om hos en av många ansett begåvad intellektuell. Sverige är ett modernt land som vill framåt och inte bakåt. Jag tycker att det är rimligt att ifrågasätta ett sådant intellekts förmåga att anpassa sig till sin samtid och de nödvändiga förändringar vi självmant bör underkasta oss. Självklart är det så, att frågan rörande omskärelse vilar på individen och när han nått sådan ålder och förstånd att han kan avgöra det själv.
I min närhet säger muslimska vänner att omskärelsen är något man ”bara gör” utan. De varken förskönar eller mytologiserar seden! Konvertiter till Islam jag känner har inte omskurit sig, vilket inte heller krävs har jag fått veta. Muslimer underkastar sig detta utan att fråga sig varför känner jag. Just därför kommer denna tradition lättare försvinna hos muslimer än hos judar! Israeler kommer aldrig trotsa Torahn eller sin Talmud!
Det är fascinerande att höra inledningen när Rosenberg talar om det svenska ordet omskärelse för att säga att samma ord för företeelsen inte har samma rot i engelskan. Circumcision. Incise. Att skära i. Från samma ord i franska.
”Parents who make incisions in their sons” låter inte annorlunda än ”föräldrar som skär i sina söner”. Är intellektets plåga så stor i det här fallet att det vrider sig från insikten och helt enkelt inte kan acceptera en rationell tolkning av vad det uppfattar?