Arkiv för ‘Almedalen’

Statsminister Annie Johansson

7 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: Det märks på det sätt som Annie Johansson bemöts att de flesta förväntar sig att hon blir Centerns nästa partiledare. Inga andra kandidater har dykt upp i diskussionen under de samtal som förts under Centerns dag.

I en intervju med Aftonbladet visade Johansson att hon har frejdigheten och rättframheten gemensamt med Maud Olofsson i alla fall. På frågan om vilken ministerpost hon var sugen på svarade hon snabbt att hon tyckte det skulle vara trevligt att bli statsminister.

Detta lär inte hända, men att döma av både stämningen i Almedalen och stämningen ute i Centerns partidistrikt skulle hon inte ha några problem att få bli Centerledare om hon nu också skulle tycka att det var trevligt.

Tur att det här inte handlar om Socialdemkraterna: då kunde man vara säker på att den bästa kandidaten skulle tacka nej: det har närmast blivit tradition.

Ett öga rött

7 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: Maud Olofsson var märkbart rörd vid sin sista presskonferens som Centerledare i Almedalen och näsduken åkte fram fast hon enligt egen utsago trodde hon skulle slippa.

Det handlade mycket om de positiva sidorna av allianssamarbetet, fastän fokus som förväntat hamnade mer på Olofssons känslor inför att släppa rodret till hösten och om hon tyckte det var tråkigt att gå. Så personlig att hon medgav att hon helst inte velat avgå, om det är så det ligger till, blev hon aldrig, utan gav standardsvaret att det kändes skönt.

Hur mån hon är om att förvalta den allians som hon själv varit med och värkt fram framgick av ett öppet brev som hon en lite oväntad gest hade skrivit till de övriga alliansledarna och sin efterträdare. Hon jämför bland annat allianssamarbetet med ett äktenskap, där man inte kan vara överens om allt, men så längre man ger varandras personligheter utrymme och agerar av kärlek kan man få det att fungera.

Hur stort är terrorhotet mot Sverige?

6 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: ”Julrushbombaren” i Stockholm var duktigare än man tror, menar den danske ”terrorjournalisten”, (alltså reporter specialiserad på terror), som tror att det mer eller mindre var en tillfällighet att den debatt om terror som han medverkade i inte ägde rum efter ett dåd då civila svenskar blivit dödade av terrorister. Ingen trösterik tanke.

Han menar också att även om Sverige inte har en extrem hotbild just nu, så är själva förekomsten av Vilks teckningar en potentiell källa till att hotet kan eskaleras.

Malena Rembe, chefsanalytiker på Säpo och Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan menade att den extremistiska terrorn i viss mån har bytt fokus: från gigantiska dåd av typen attackerna mot World Trade Center till mindre gester i extremistens närmiljö: tydligen ska även terroristerna ha insett att ett hot i civilbefolkningens hem- och närmiljö är minst lika skrämmande som ett spektakulärt dåd med världsomspännande konsekvenser.

Tyvärr låter det helt rimligt och man kan bara hoppas att de har fel.

Enligt deltagarna har befolkningen en hyfsat välgrundad tilltro till sina lokala säkerhetstjänster: men ett problem är som med andra organisationer att deras verksamhet är enormt resurskrävande och det är svårt att få pengarna att räcka.

Återstår alltså att hoppas på att resurserna räcker till för att stoppa fler attentat och att terroristerna i annat fall är klumpiga…

De farliga lobbyisterna?

5 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: Professor Jesper Strömbäck har på uppdrag av Precis, föreningen för PR-företag intervjuat lobbyister om hur kontroversiell och hur stor deras roll i svensk politik egentligen är. Deras roll är stor, inte tu tal om detta. Det har den alltid varit. Men är den kontroversiell? Njae, inte särskilt, faktiskt.

Jag är en anhängare av popkultur och anser att den bidrar till allmänbildningen, men här ser man medaljens baksida: folk som tror att man kan kalla vittnesmål för ”hörsägen” (hearsay) i svenska domstolar, att ett rättsmedicinskt laboratorium fungerar som i CSI och att lobbyister är onda med en dold och dolsk agenda och beter sig som i TV-serien Vita Huset.

Inga politiker kan kunna allt om allt. Om man ska fatta ett beslut om strandskydd, så kanske det egentligen inte är särskilt kontroversiellt att bjuda in Naturskyddsföreningen för ett samtal om vad de tycker? Eller en marinbiolog, som kanske är för regeringen linje hitintills, eller emot den?

Men PR-byråer, då? Sådana där typer som skapar uppmärksamhet åt Gudrun Schyman genom att ge henne 100 ooo i näven att bränna för att kul att hamna på förstasidan?

Under nervositeten för PR-byråer ligger antagandet att politiker är lättmanipulerade. Och, som Strömberg påpekade, detta avslöjar också att de som är nervösa har dålig koll på beslutsprocessen: regeringen fattar beslut kollektivt och detta föregås av många rundor: att någon från en PR-byrå eller en intresseorganisation tar en kopp kaffe med en statssekreterare, eller att någon som jobbar på ett läkemedelsföretag är gammal kompis med en hantlangare åt en minister skapar inte politik i Sverige.

Det har varit på förslag att vi ska införa registrering i Sverige, som de gör med lobbyister i Washington. Men en fråga som ställdes på seminariet var: vad ska i så fall registreras? Att Sven Svensson på PR-byrån Tjändis har känt Fredrik Reinfeldt sedan MUF-tiden? Inte effektivt.

Man behöver inte vara rädd för lobbyister, de tillhandahåller nödvändig information för att nyansera sakfrågor. Men visst ska den berömda svenska öppenheten hyllas även här: det finns dessutom oftast inget att dölja. Politiker måste motivera sig, precis som alla andra. ”För att Företaget Girig & co har sagt det” är inget argument som regeringen kommer att köpa.

Nyttiga kultur!

4 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: I kategorin saker vi redan visste lade Gunnar Bjursell, professor i molekylärbiologi och initiativtagare till Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet fram vetenskapliga bevis för kulturens hälsoeffekter. Bland annat utbrändhet och hjärtsjukdomar ska enligt honom kunna förbyggas med hjälp av kultur.

I sådana hetsiga debatter som den om Svenskt Näringslivs förvisso numera tillbakadragna förslag om andra villkor för för konstnärer och humanister är det värt att påpeka nästan hur många gånger som helst att det finns PÅVISBARA nyttoeffekter av konst och kultur. Inget flum, utan rent fysikaliska, mätbära hälsoeffekter av kulturkonsumtion. Att tala om en nyttoeffekt av kulturupplevelser borde inte vara mycket konstigare än att prata om hälsoeffekter av antibiotika för lunginflammation eller gips för en fraktur.

I synnerhet musik är synbart läkande och terapeutiskt. Bara inom äldrevården har man uppnått häpnadsväckande resultat med musikterapi.

Dags att börja ta detta på allvar i resonemanget kring kulturpolitiken. Det rör sig knappast om något slöseri med skattepengar…

 

Juholt och Ahlin som Sveriges Bagdad-Bob

18 maj, 2011 av Johan Hammarqvist

Den femte maj stod Urban Ahlin i Aktuellts studio och slingrade sig som en mask kring Socialdemokraternas uppfattning att den svenska insatsen i Libyen inte skulle förlängas när mandatet går ut i sommar. I afton stod han i samma studio och slingrade sig som en mask kring det faktum att sossarna nu vill ha fortsatt förlängd svensk insats (fastän bara inte med de åtta Gripenplan som nu är med i insatsen). En bärande punkt var det ständiga förnekandet av att hans parti ändrat ståndpunkt.

Håkan Juholt har tidigare idag kört samma vals som Ahlin gjorde i kvällens Aktuellt. Vi har minsann inte ändrat ståndpunkt menade Juholt. Jo herr Juholt, det har ni faktiskt vilket jag skrev om tidigare idag.

När jag ser dessa två herrar försöka förneka sanningen och dra en vals kommer jag osökt att tänka på Bagdad-Bob. Ni vet han som förnekade att de amerikanska styrkorna ens var i närheten av Bagdad när man till och med hörde striderna i bakgrunden. Juholt och Ahlin torde nämligen utan större konkurrens vara Sveriges svar på Bagdad-Bob.

Dagens klarsynthet

11 januari, 2011 av Martina Jarminder

Sarah Palin och hennes Tepartysympatisörer inom den amerikanska, patriotiska högern känner sig kränkta över spekulationerna kring att den hårda jargongen mot politiska meningsmotståndare kan ha bidragit till tragedin i Tucson, där kongresskvinnan Gabrielle Gifford skades och sex personer dödades av en ensam skytt.

Ett inlägg av en anonym twittrare spred under dagen på mikrobloggen och stod för den kanske mest klarsynta sammanfattningen av situationen:

”Så Sarah Palin och henne anhängare känner sig oskyldigt anklagade för en ensam extremists handlingar. De kan kanske fråga muslimerna om råd kring hur man hanterar situationen.”

Lysande i sin enkelhet.

Ta ansvar för huliganerna

23 december, 2010 av Johan Hammarqvist

Igår kväll var det hockeyderby i Stockholm. Matchen mellan AIK och Djurgården blev dock ingen folkfest. Det hela urartade med kravaller, slagsmål och vandalism. Klubbarna fördömer givetvis det som inträffat och tar avstånd från huliganerna. Men det känns som om klubbarna trots allt inte gör tillräckligt för att stävja detta beteende från så kallade ”fans”. Istället flyr de sitt ansvar och lägger det hos andra. Hos hockeyförbundet, hos polisen och hos politikerna i fallet med just AIK och Djurgården. Det är faktiskt fegt.

Som när Djurgårdens ordförande Mats Larsson efter skandalscenerna menar att de böter som nu väntar bara gör att klubbarna får mindre pengar till säkerheten. Snacka om intellektuell härdsmälta. Med samma resonemang borde klubbarna få extra pengar när huliganerna slår till inne på arenorna. Allt för att de ska ha pengar att skärpa säkerheten. Klubbarna lever inte i ett överflöd av pengar men att påstå att böter från förbundet gör att man inte har pengar att lägga på säkerheten är löjligt. Varför är det just säkerheten som skulle få stryka på foten? Varför inte reklamkostnader, löner till spelare och annan personal och så vidare? Jo han säger det självfallet för att det ska väcka sympati och för att hitta ett ömmande skäl till varför de inte ska behöva böta. Skamligt. 

Sluta fly och komma med bortförklaringar. Ta eget ansvar. Ett beslut som är ert eget är att ni spelar derbyn utan publik till exempel. Men nej, det lär ni väl inte vilja göra för det förlorar ni ju pengar på.

Jon Stewart i högform

15 december, 2010 av Johan Hammarqvist

För den som är intresserad av amerikansk politik (eller för all del politik överhuvudtaget) vill jag tipsa om ett klipp med Jon Stewart i högform. Stewart gör slarvsylta av republikanerna som använder terrordåden den 11 september för politiska syften men nu vägrar rösta för ett lagförslag som garanterar bland annat sjukvård för räddningspersonalen (så kallade first responders). Tankeväckande och roligt på samma gång. Sevärt helt enkelt.

Smaklöst Maud Olofsson

13 december, 2010 av Johan Hammarqvist

Inför valet 2006 stod Centerpartiet upp för den personliga integriteten. Efter samma val svek man, eller rättare sagt Maud Olofsson svek och ställde sitt parti inför ett fullbordat faktum. Partiet svängde om rätten för Försvarets radioanstalt (FRA) att avlyssna all tele- och datatrafik i kabel som passerar landets gräns. Ett stort ingrepp i den personliga integriteten var ett faktum även om enskilda riksdagsledamöter från hennes parti tvingade fram vissa förbättringar mot det förslag Olofsson köpt i regeringskretsen. Oskyldig i sammanhanget är inte heller nya IT-ministern Anna-Karin Hatt. Hatt, då med efternamn Alterå, var statssekreterare i samordningskansliet och vad som kan beskrivas som Centerpartiets chefsförhandlare. Hon sålde uppenbarligen utan större problem ut en viktig profilfråga för Centerpartiet.

Nåväl, det som är gjort är gjort. Illa men ändå gjort. Desto mer smaklöst då att Olofsson drar in FRA-frågan i samband med terrordådet i Stockholm i helgen. I en artikel i Aftonbladet säger hon att dådet visar att regeringen gjorde rätt om FRA. Eh, ursäkta men galningen som gjorde detta hade uppenbarligen inte fastnat i det nät FRA lägger ut. Jag kan därför inte annat tycka än att Olofsson försöker knipa billiga poäng på att försvara ett tidigare svek. Smaklöst är som sagt ordet.

Läs våra bilagor