Som vanligt när det gäller den konservativa potentiella presidentkandidaten Sarah Palin vet man inte om man ska applådera eller slå huvudet i skrivbordet.
Under det senaste dygnet har hon lyckats med konststycket att leda bort uppmärksamheten från den skjutna kongressledamoten Gabrielle Gifford och istället som vanligt satt sig själv i centrum för debatten.
Palin har en specialbegåvning för att hitta ömma tår att trampa på, gärna sådana som leder till att det skrivs om saken i tidningen. Denna gång har hon använt ovanligt stora ord till och med för att vara Sarah Palin: det till svenska svåröversatta blood libel, som härstammar från medeltiden, då kristna anklagade judar för att utgjuta deras blod för ritualistisk användning, ett för judiska personer laddat begrepp mer klar antisemitisk härstamning. Detta jämför hon med anklagelserna om att tepartyrörelsens hårda jargong och måttot ”retirera inte, ladda om!” kan ha bidragit till det tragiska skottdramat i Arizona.
Palin är ett geni när det gäller att hålla sig kvar i medial uppmärksamhet, bland annat genom att bete sig så fientligt mot medierna att de tvingas skriva till och med om detta, men att jämföra skriverier och bloggar med anklagelser om judiska massmord är så magstarkt att man börjar tveka om detta verkligen är en så nyttig egenskap i en kommande presidentkampanj.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser.
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: