Ännu en gång har avslöjats omfattande fusk med assistansersättning, nu i Malmö där en 66 årig man i minst 12 års tid klassats som dement, vilket lett till att en 28 årig dotter varit hans personliga assistent. Fusket avslöjades när mannen vid upprepade tillfällen åkte fast för fortkörning. Den exakta omfattningen av härvan är ännu inte klarlagd, men åklagaren har begärt kvarstad på tillgångar på omkring 6 miljoner kronor. Assistansbidraget har uppgått till 75.000 kronor i månaden, en höginkomsttagarlön i direktörsklass.

Hur är det möjligt, frågar sig vän av ordning, att det gång på gång dyker upp fall där människor lyckas fuska sig till assistansersättning. Att människor kan vara duktiga på att manipulera både assistanshandläggare och läkare är förstås möjligt, men sådana försök borde kunna avslöjas via exempelvis oanmälda kontroller och viss övervakning av de personer som det gäller. Svår demens borde dessutom rimligen gå att diagnostisera via en hjärnröntgen, ställs inte krav på sådana undersökningar? Eftersom flera av de skandaler med assistansersättning som avslöjats visat sig handla om att anhöriga anlitats som vårdare måste också ifrågasättas om inte det behövs begränsningar i kretsen av personer som accepteras som vårdare. Möjligen borde bara undantagsvis anhöriga få svara för uppgiften att vara personliga assistenter.

På väg till jobbet på Skånskan passerar jag nästan dagligen tingsrätten i Malmö. Det jag ser där är en god temperaturmätare på hur kriminaliteten ser ut i landets tredje största stad.

För en stund sedan kunde jag räkna till sammanlagt sju!! stycken polisbilar på gatan framför och vid sidan av tingsrätten. Sannolikt är var och en av dessa polisbilar bemannade av två personer, inalles 14 poliser som binds upp till att sköta säkerheten vid en enda rättegångsförhandling samtidigt som det bara den senaste dryga månaden finns fem olösta mord i Malmö och under en längre period sammanlagt 65 olösta mord i Skåne.

Den som tror att det finns några snabba och kortsiktiga åtgärder  – läs hårdare straff för illegala vapen – som kan råda bot på brottsligheten är mer än lovligt naiv. Sannolikt tar det mer en en generation att vända den brottsutveckling som alltmer förpestar samhällsklimatet eftersom det numera finns en stor grupp brottsbenägna personer mellan 13-60 års ålder och oddsen att få några av dessa att bryta med en kriminell livsstil är ytterst dåliga. Det enda riktigt verksamma medlet mot brottslighet handlar om ålder, att kriminella blir så gamla och trötta att de inte längre orkar begå brott, ungefär det som gjorde att brottskurvorna vände nedåt i New York, en stad som brukar lyftas fram som exempel på framgångsrik brottsbekämpning.