Katter är mina favoritdjur. När jag växte upp fanns det alltid katter i föräldrahemmet. I mitt vuxenliv har jag också haft katter när jag några år bott på landet, där katterna kunnat befinna sig i sitt rätta element och hålla huset fritt från möss och råttor.
Nu är regeringen i färd med att ta fram en ny djurskyddslag. Som nästan alltid när lagar skall ändras höjs ambitionsnivåerna. Tyvärr leder det också till att man ofta försöker lösa problem som inte finns eller vars omfattning är överdrivna.
Den nya djurskyddslagen lär innehålla förslag om registrering av samtliga tamkatter. Hur många som finns vet vi inte med någon större säkerhet. En siffra som figurerar är 1,6 miljoner. På mig låter det något överdrivet. Men visst, jag har en gång vid besök hos en läsare hamnat i ett hus där hon hade ett otal, förmodligen omkring 300 stycken, samt två grisar och ett antal kaniner och rådjur, så troligen driver psykiskt sjuka människor som fått en onormal fixering vid djur upp antalet katter rätt mycket.
Huvudskälet till att katter skall registreras och märkas är att det finns så många vilda katter. Själv menar jag att det bygger på ren mytbildninng. Inte minst påståendet om att människor skaffar sommarkatter som sedan när semestern är slut kastas ut i vinterkylan. Råttan-i-pizzan-varning på den vandringssägnen.
På samma sätt som det finns ”kattvänner” som fått katter på hjärnan och samlar på sig för många så finns deras motpol, de oförsonliga katthatarna som ser katter överallt, gör det med stor fasa av någon anledning, och tror att det är vilda katter när det istället är tamkatter som är på jakt eller löper för att para sig. Så fort som katter lämnar det egna hemmet uppför de sig som vildkatter eftersom katter är begåvade och har en stark överlevnadsinstinkt och uppför sig som om de vore vilda när de ser oända människor.
Vildkatter är på det stora hela taget ett marginellt problem och kan som alltid skett hanteras av kommunernas inhyrda skyttar som skjuter bort katter som saknar hem. Eftersom katter har naturliga fiender i naturen, främst rävar, så blir stammen vildkatter aldrig särskilt stor. I dag får man också räkna bilar till kattens naturliga fiende vilka decimerar beståndet vid vägarna.
Att införa en omfattande byråkrati för att se till att 1,6 miljoner katter blir registrerade och märkta är ett utslag av den offentliga sektorns elefantsias. Jordbruksminister Eskil Erlandsson som gjort sig känd som en klok man bör slänga förslaget i papperskorgen.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser.
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: