Arkiv för ‘Djurrätt’

Kattregistrering – utslag av det offentligas elefantsiasis

29 november, 2011 av Lars J Eriksson

Katter är mina favoritdjur. När jag växte upp fanns det alltid katter i föräldrahemmet. I mitt vuxenliv har jag också haft katter när jag några år bott på landet, där katterna kunnat befinna sig i sitt rätta element och hålla huset fritt från möss och råttor.

Nu är regeringen i färd med att ta fram en ny djurskyddslag. Som nästan alltid när lagar skall ändras höjs ambitionsnivåerna. Tyvärr leder det också till att man ofta försöker lösa problem som inte finns eller vars omfattning är överdrivna.

 

Den nya djurskyddslagen lär innehålla förslag om registrering av samtliga tamkatter. Hur många som finns vet vi inte med någon större säkerhet. En siffra som figurerar är 1,6 miljoner. På mig låter det något överdrivet. Men visst, jag har en gång vid besök hos en läsare hamnat i ett hus där hon hade ett otal, förmodligen omkring 300 stycken, samt två grisar och ett antal kaniner och rådjur, så troligen driver psykiskt sjuka människor som fått en onormal fixering vid djur upp antalet katter rätt mycket.

Huvudskälet till att katter skall registreras och märkas är att det finns så många vilda katter. Själv menar jag att det bygger på ren mytbildninng. Inte minst påståendet om att människor skaffar sommarkatter som sedan när semestern är slut kastas ut i vinterkylan. Råttan-i-pizzan-varning på den vandringssägnen.

 

På samma sätt som det finns ”kattvänner” som fått katter på hjärnan och samlar på sig för många så finns deras motpol, de oförsonliga katthatarna som ser katter överallt, gör det med stor fasa av någon anledning, och tror att det är vilda katter när det istället är tamkatter som är på jakt eller löper för att para sig. Så fort som katter lämnar det egna hemmet uppför de sig som vildkatter eftersom katter är begåvade och har en stark överlevnadsinstinkt och uppför sig som om de vore vilda när de ser oända människor.

Vildkatter är på det stora hela taget ett marginellt problem och kan som alltid skett hanteras av kommunernas inhyrda skyttar som skjuter bort katter som saknar hem. Eftersom katter har naturliga fiender i naturen, främst rävar, så blir stammen vildkatter aldrig särskilt stor. I dag får man också räkna bilar till kattens naturliga fiende vilka decimerar beståndet vid vägarna.

Att införa en omfattande byråkrati för att se till att 1,6 miljoner katter blir registrerade och märkta är ett utslag av den offentliga sektorns elefantsias. Jordbruksminister Eskil Erlandsson som gjort sig känd som en klok man bör slänga förslaget i papperskorgen.

 

 

 

 

 

Jag gillar de rödgröna och minkförkämparna.

18 september, 2010 av Martina Jarminder

Utanför Träffpunkt Allians i Malmö står några tappra demonstranter och tar vara på minkarnas rättigheter.

Personligen tycker jag inte att minkarnas välfärd är den viktigaste valfrågan. Om jag finge välja skulle våra köttdjur, som grisar, kor och hönor prioriteras så att deras livssituation blev bättre, vilket skulle gynna även konsumenterna eftersom köttet från välmående djur smakar bättre.  Men strunt i det, jag gillar ert engagemang och jag gillar att ni påminner våra politiker om frågor som är viktiga för er.

Jag känner tillräckligt många personer som utsatts för diktaturers grymhet och som berövats sin yttrandefrihet för att jag ska få en varm känsla i brösttrakten varje gång jag ser en demonstration som går till på ett ordentligt sätt, utan våld eller övergrepp mot någon annans frihet eller egendom och med ett språkbruk som respekterar medmänniskorna. En grupp med människor som utnyttjar demokratins möjligheter för att föra fram sin åsikt, helt enkelt. Jag blir glad varje gång jag ser er, ge inte upp!  Ni behövs.

Ibland blir jag irriterad på mina politiska meningsmotståndare, de rödgröna och tycker att deras politik är alldeles åt pepparn. Men oftast blir jag glad av att se också dem, glad av att se hur politiker från alla partier samlas kring kaffebordet och diskuterar saker på ett konstruktivt sätt.

Kära rödgröna vänner! Vi har olika åsikter, men jag är beredd att stå ut med bra mycket för er rätt att inte hålla med mig! Lycka till i valet, må bästa politik vinna. Tack för att ni finns och håller demokratin levande.

Sluta fjanta Ohly!

10 augusti, 2010 av Johan Hammarqvist

Avslöjandena om missförhållanden på svenska minkfarmer har skapat debatt och fått stort utrymme. Självklart ska djur som hålls i fångenskap ha det bra men jag kan inte annat tycka än att Djurrättsalliansens avslöjanden fått för stort utrymme. Allra helst i den politiska debatten där de hårda orden kommer i dager. Och priset i den kategorin går solklart till vänsterledaren Lars Ohly med partikamraten Jens Holm för deras debattartikel i dagens Aftonbladet. Duon skräder inte med orden och kryddar hela anrättningen med att kräva att jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) ska förbjuda pälsdjursuppfödning (alltså mer än bara minkuppfödning) eller avgå. Detta måste vara valrörelsens hitills fjantigaste utspel.

Fjantigaste därför att det dels handlar om minkuppfödning som skulle rendera avgång, dels för att det bara är 39 dagar kvar till valet. Det sistnämnda först, det kan ju vara så att det Ohly och Holm önskar infrias om 39 dagar varför kravet blir extra löjligt. Men vem är då Lars Ohly att kräva en ministerns avgång på grund av minkuppfödningens förhållanden? Det är samme Lars Ohly som först under galgen tog avstånd från kommunismens vidrigheter som nu på fullaste allvar en ministerns avgång för påstådda missförhållanden inom minkuppfödningen. Snacka om att sila mygg och svälja kameler (hur ser förresten djurrättskämparna Ohly och Holm på det uttrycket?). En person som länge fortsatte kalla sig kommunist och som uttalade stöd för kommunismens diktaturer har mage att kräva jordbruksministerns avgång på grund av förhållanden för en miljon minkar i Sverige. Jag baxnar! Tiotals miljoner människor fick sätta livet till i kommunismens namn och än fler fick leva under förtryck (och i vissa länder gör man det fortfarande). Det är dags att sluta fjanta Lars Ohly. Avgångskrav må tillhöra det politiska spelet men detta är som sagt löjligt.

Om minkuppfödarna inte följer lagen ska det naturligtvis rättas till. Men det sker inte genom att kräva jordbruksministerns avgång om han inte förbjuder uppfödningen. Vem är näste minister Ohly ska kräva avgår? Tobias Billström för att alla som söker asyl inte får stanna? Beatrice Ask för att kvinnor trots lagens förbud våldtas? Jan Björklund för att det mobbningen i skolorna inte upphört? Göran Hägglund för att det fortfarande finns vårdköer? Inte för att jag tycker att någon av dessa ministrar ska tvingas avgå på grund av dessa skäl men nog hade det varit vettigare att kräva avgång för dem än för jordbruksministern för minkarna? Ohly tycks dock sätta minkarna i främsta rummet.

I en demokrati har Ohly full rätt att kräva Eskil Erlandssons avgång även om det är ett knasigt krav. Så ironiskt då att Lars Ohly inte själv tyckt det där med demokrati varit så viktigt. 1983 lät det så här från Ohly:

”Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse.”

Jo jag tackar ja.

Ps. Fler citat av Lars Ohly hittar ni här.

Uppdatering: SM i liberalism

5 juli, 2010 av Martina Jarminder

Debatten avslutades med att Peter Eriksson satte 100 spänn på Maud Olofssons avgång direkt efter valet och att Maud Olofsson menade att Eriksson bara lånade liberalismens retorik och inte var något annat än en planekonom.

Nu: paneldebatt med Lars Leijonborg, Sanna Rayman, Per T Olsson. De underkänner alla debatten som alltför sakfråge- och historieinriktad och inte tillräckligt ideologisk.

Förkastlig djurrätt

23 april, 2010 av Johan Hammarqvist

Djur som människan håller antingen som sällskapsdjur eller inom livsmedelsproduktion ska ha det bra. Det råder det ingen tvekan om. Och djur inom svenskt lantbruk har det generellt sett bra genom bland annat en stark lagstiftning parad med myndighetskontroll. Visst finns det fall med bönder som missköter sig, precis som det finns de som missköter sina hundar eller katter, men på det stora hela fungerar det bra.

Därför blir jag uppriktigt förbannad när jag ser tilltag av den typ som Land Lantbruk berättar om på nätet idag. Djurrättsaktivister har gått in på en grisgård och helt sonika snott två grisar. Sedan har det plåtat det hela och skrivit ett brev till famösa Djurrättsalliansen som hyllar tilltaget. Utöver att Djurrättsalliansen tycks slira lite på sanningen kring sin inblandning (en bild på stalljournalen som tjuvarna plåtat tyder nämligen på att stölden utförts innan Djurrättsalliansen genomförde sin ökända aktion med Sveriges Radio som medspelare som tjuvarna annars anger som inspiration) så kan denna typ av intrång och stölder få stora konsekvenser för bland annat smittspridning. Att stövla in i ett grisstall och norpa grisar handlar därmed inte bara om de två stulna grisarna utan om välbefinnandet för hela besättningen. Det som djurrättsaktivisterna ägnar sig åt är förkastligt. Gärna en seriös debatt om svenskt djurskydd men frågan är om det går att ha med dessa extremister.

Läs våra bilagor