Krisen i Libyen, Tunisien och Egypten har stark påverkan på omvärlden. Ingen kan med säkerhet bedöma vart utvecklingen är på väg, vilka som tar över om de gamla makthavarna ersätts med nya.

En effekt ser vi dock redan nu, stora konsekvenser på den internationella oljemarknaden som sänder chockvågor genom världsekonomin.

Vi är enligt kvalificerade bedömare vid randen av peak-oil, en situation där mängden utvinningsbar olja minskar, vilket driver priserna i höjden.

Genom den politiska oron i de arabiska Medelhavsländerna stryps också oljeproduktionen och leveranserna, vilket omedelbart lett till kraftigt höjda råoljepriser.

Priset på Brent-olja steg på onsdagen till över 110 dollar per fat. Det är den högsta nivån sedan september 2008, även om det inte når upp till toppnivån i juni 2008 då priset var 143 dollar fatet.

Med kraftiga oljeprishöjningar fördyras världshandeln – det blir dyrare att frakta med både båt och flyg – samtidigt som energipriserna stiger i tillverkningsindustrin. Allt för att oljan utgör en så viktig energikälla.  Om inte situationen snart normaliseras på andra sidan Medelhavet, kan de små tecken som finns på en förbättrad världskonjunktur bli utraderade. Då väntar nya och ännu bistrare tider för hela världsekonomin med växande arbetslöshet, fattigdom och social oro som ofrånkomlig konsekvens. Världen är faktiskt rätt illa ute.

I dag är det faktiskt trettio år sedan den stora folkomröstningen om kärnkraft. Den omröstning som blev följden av reaktorhaveriet i Harrisburg i USA och som fick Olof Palme att svänga i frågan.

Omröstningen föregicks av omfattande kampanjer inom de tre linje-organisationerna. Hela folket var engagerat för eller emot. Debatten fördes både i media, i talarstolarna och vid köksborden. Ingen som var med då glömmer hur het kärnkraftsfrågan var den gången.

Men resultatet blev närmast ett jaså efter som Linje 1 och 2 slog samman sina påsar. Kärnkraften skulle faktiskt avecklas, men oklart när och hur.

Ändå får man säga att omröstningen haft effekt ända in i våra dagar. Kärnkraftsutbyggnaden stoppades, säkerheten förbättrades och de två reaktorerna i Barsebäck – de sämst placerade ur säkerhetssynpunkt – är avvecklade.

Nu lägger regeringen en omtvistad proposition som tillåter ersättningsbyggen av nya reaktorer. Som gammal kärnkraftsmotståndare kan jag leva med det. Jag tror ändå att nybyggen kommer att bli sällsynta och att kärnkraften i sinom tid kommer att ersättas av andra mindre farliga och renare energikällor. Allt pekar på det.

De ivrigaste kärnkraftsvännerna har varnat för att elen inte kommer att räcka till utan en utbyggnad. Men faktum är att vi har klarat värmen och energiförsörjningen även under denna vargavinter, trots att flera av reaktorerna stått avställda på grund av reparationsarbeten. De nedlagda reaktorerna i Barsebäck var de svagaste och skulle endast haft marginell betydelse i dag.

I stället växer den förnyelsebara energin ständigt i omfattning. Själv har jag lämnat oljan och gått över till pellets som värmekälla. Det känns bra för samvetet och ger dessutom lite extra fysisk aktivitet i service och underhåll.

I princip eldar jag ju med ved, som förr i världen. Men det känns i högsta grad modernt.