Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet styr tillsammans i 55 av landets kommuner. SVT har granskat hur det ser ut med jämställdheten i kommunstyrelserna i dessa kommuner. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har vardera 46 procent ledamöter i KS som är kvinnor. Vänsterpartiet 36 procent. Detta faktum har fått SVT att undra hur det står till med jämställdheten i ett parti som driver jämställdhetsfrågorna hårt.

I sig är det naturligtvis intressant att granska faktiska förhållanden ute i partiorganisationerna. Stämmer de överens med de stolta politiska slagorden? I Vänsterpartiets fall inte. Men och det är ett stort men. Hela inslaget går ut på att ställa rikspolitiska företrädare till svars, en svärande Lars Ohly bland annat. Det är en enkel journalistisk vinkel. Den säger dock inte hela sanningen. I Vänsterpartiet såväl som alla andra partier är det de lokala partiorganisationerna som fastställer sina listor. De fastställs inte av partihögkvarteret i Stockholm. Det tycker jag är bra. Den dagen all kommunpolitik styrs från Stockholm tycker jag vi är illa ute.

Sen är det ju inte helt lätt för ett parti som har en, kanske två platser i kommunstyrelsen att bli jämställt. Finns bara en plats i kommunstyrelsen blir det ju 100 procent män eller 100 procent kvinnor i just den kommunen. Och att hålla på och samordna mellan kommunerna för att medeltalet ska bli hyfsat jämställt kan väl ingen på allvar mena att partierna ska ägna sig åt. Ändå är det på något sätt det som reportern på SVT förväntar sig. För Socialdemokraterna är det lättare att ha en jämnare balans. De tillsätter som ett större parti säkert 3-6 platser i en kommunstyrelse där de är i majoritetsställning. Alltså kan varje enskilt kommun ha en jämnare fördelning och därmed få ett bättre medeltal när kommunerna vägs samman. Intressant är att Miljöpartiet (som jag kan tänka mig är ungefär lika stora som Vänsterpartiet i de aktuella kommunerna) lyckats få en så jämn fördelning.

Att det hela är lite pikant för Vänsterpartiet är en sak. Vinkeln är fortfarande för enkelspårig. Att Ohly inte klarar av att bete sig hyfsat även mot en påstridig reporter är anmärkningsvärt för en man som aspirerar på att bli minister men också det är en annan diskussion.