Arkiv för ‘Kristdemokraterna’

Lättkränkte Birro

4 oktober, 2011 av Johan Hammarqvist

Jag brukar från tid till annan hävda att det finns en utbredd lättkränkthet i Sverige. Folk drar till med att de är kränkta för snart sagt vad som helst. En som är duktig på det är Marcus Birro. Redan innan hela affären med hans intresse för partiledarskapet i Kristdemokraterna som kolliderade med programledarskapet för Kvällsöppet visade Birro prov på denna lättkränkthet. Vid något tillfälle tyckte han sig till och med nödgad att sjappa till Italien för att han blivit kränkt. Att en människa med sån inbyggd lättkränkthet som Birro ens kunde känna sig manad att uttrycka intresse för ett partiledarskap i ett riksdags- tillika regeringsparti övergår min fattningsförmåga. Svenska politiker får ta emot mycket kritik (ibland rättfärdig men lika ofta orättfärdig) och måste ha en förmåga att kunna skilja mellan sak och person. Den förmågan tycks inte Birro besitta vilket visar sig nu när han högljutt anklagar TV4 för det ena efter det andra efter att de fockat honom som programledare för Kvällsöppet.

Jag förstår fullt och väl att det är en tråkig sits för honom att flytta till Stockholm med familjen för att leda ett program och sedan inte få möjligheten att göra det. Men han borde faktiskt tänkt till först. Att säga att man vill bli partiledare för ett parti är inte precis som att enkom skylta med en politisk preferens. Det är klart som korvspad att det blir ett trovärdighetsproblem om han leder ett samhällsprogram där politik är en bärande hörnsten. Om Birro ska vara bitter på någon är det sig själv för att han inte tänkte efter först, inte TV4.

Tilltänkt KD-ledare hyllar tillträdd centerledare

27 september, 2011 av Johan Hammarqvist

Den av vissa tilltänkte KD-ledaren Lars Adaktusson hyllar i en krönika i Metro den nytillträdde centerledaren Annie Lööf. Ja se så det kan gå. Vad gäller texten i Metro tycker jag Adaktusson har rätt. Det behövs mer ideologi och visioner i svensk politik som gör att vi faktiskt ser och får reda på vilka principer som vägleder våra politiker. Att sen pragmatism behöver slå igenom är en självklarhet. Men jag vill veta vad som vägleder våra politiker att komma fram till de ståndpunkter de har och då är en ideologisk grund att stå på en nödvändighet.

Lööfs tal pekar utan att svara på varje enskild sakfråga ut en färdriktning och ger vid handen ett antal prioriterade områden. Precis som Adaktusson tycker jag att det är angeläget.

Adaktusson tackade nej

20 september, 2011 av Jan A Johansson

Enligt uppgifter i SVT ska tv-journalisten Lars Adaktusson ha fått förfrågan om att bli ny partiledare för Kristdemokraterna. Han ska även ha varit aktuell som partisekreterare. Adaktusson ska dock ha avböjt dessa generösa erbjudanden från en oppositionell falang inom partiet.

Det är inte första gången som Kristdemokraterna försöker stärka sin ställning i trängt läge genom att engagera kändisar på framträdande poster. Kändisjakten går faktiskt som en röd tråd genom partiets historia.

Såväl den s k ”THX-doktorn” Elis Sandberg från Aneby som miljödebattören Björn Gillberg tillhör dem som på det här sättet lockats in i Kristdemokraterna. Den omstridde Sandberg – utmålad som kvacksalvare – är väl det närmaste en ”healer” i politiken man kan komma. Björn Gillberg hade ett starkt ego och försökte först få ledande uppdrag inom Centerpartiet, som tackade nej. Hos Kristdemokraterna blev det däremot napp. Både i Sandbergs och i Gillbergs fall blev det kortvariga relationer och några opinionsmässiga framgångar kunde inte noteras.

Det förvånar inte. Politik på hög nivå är till för proffs. I Alf Svensson hade KD under många år ett riktigt sådant och då gick det också vägen i valen. Den sympatiske Göran Hägglund har inte samma karisma, men gör så gott han kan.

Lars Adaktusson är proffs på sitt område. Som partiledare vore han en glad amatör. Det har han klokt nog insett själv.

 

Lättkränkthet

26 november, 2010 av Johan Hammarqvist

I Sverige finns en utbredd lätthet att bli kränkt. Människor säger sig bli kränkta av det mesta. Jag tycker att det är olyckligt för det betyder att det ropas varg så många gånger att vi till slut kommer att rycka på axlarna åt människor som faktiskt blir kränkta på olika sätt.

En parallell till att vara kränkt tycker jag vi ser i Kristdemokraterna idag. Den avgående partisekreteraren Lennart Sjögren målas ut som bad guy för att han läxat upp Markaryds kommunalråd Bengt Germundsson i ett mejl. Det benämns som ”hotmejl” och ”skandalmejl”. Jag kan hålla med om att det inte tillhör vanligheterna att en partisekreterare säger att han/hon inte har förtroende för en partistyrelseledamot. Det är rent av osmart att skriva så. Det komiska i sammanhanget är att det tydligen är okej för partistyrelseledamoten Germundsson att offentligt spy galla över partiledaren Göran Hägglund medan Sjögrens beteende mot Germundsson anses oacceptabelt. Germundsson och hans anhängare spelar det taktiska spelet av kränkt för att förbättra sina positioner. Varför fick annars Expressen del av mejlkonversationen?

Pepp, allsång och magsår

18 september, 2010 av Martina Jarminder

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Maud Olofsson

Alliansens partiledare

Alliansens partiledare höll en svettframkallande välbesökt frukost för valarbetare och andra entusiaster på Allianskaféet i morse. Att säga att stämningen var hög var en underdrift. Känslan av väckelsemöte förstärktes av den stundtals spontana allsången.

Fredrik Reinfeldt höll anförande om finansieringsproblematiken i de rödgrönas förslag: allt till alla och ingen behöver betala. Annars gav han huvuddelen av taltiden till sina allianskamrater.

Maud Olofsson gav ett peptalk om hjärtefrågorna småföretagsamhet och individens makt över sitt liv. Hon påminde om att valarbete inte handlar om att heja på sitt eget part eller jobba för sin partiledare utan om att man delar en gemensam idé om ett system som man tror är bra för människor. Det som gör arbetet meningsfullt är hur det påverkar folks vardag, menade hon.

Jan Björklund stod för magsårsdelen av mötet: han påminde om att 171 individuella röster, som räknats sist i en valkrets på Färöarna, avgjorde det danska valet till Socialdemokraternas fördel för några år sedan. Valarbetarna i lokalen fick kollektivt magsår. Olofssons idealistiska peptalk om enskilda som fått det bättre av alliansreformer fungerade, men Björklund ryckte bort moroten och ersatte den med skräck, vilket fick församlingen att skicka stressade blickar mot respektive valstugor, vilket var väl så effektivt…

Göran Högglund tog hand om rolighetsdelen av det hela (som vanligt med en skara idoldyrkande Kristdemokrater med ”vi älskar Göran”-skyltar längst fram) och kompletterade bilden av en brokig syskonskara som kompletterar varandra och har olika roller i samarbetet.

”We are family” har hitintills fungerat som kampanjlåt för alliansledarna och den är nog rätt väl vald.

Fullt ös på Stortorget

17 september, 2010 av Johan Hammarqvist

Det var sannerligen fullt drag på Stortorget i Hässleholm idag. Mycket folk i rörelse och mycket folk i partiernas valstugor. Anrättningen toppades av att Radio Kristianstad var där och direktsände politiska dueller och analyser. Bland annat var jag med i ett samtal om årets valrörelse tillsammans med Petter Larsson från Efter Arbetet.

Per-Åke Purk (V) var där och sprang tillsammans med oppositionsrådet Tommy Nilsson (S) runt och riggade för musik och tal. Purk kunde bland annat konstatera att jag hade fällt den kommentar han borde fällt (den om kameror i hemmet för att minska familjevåldet om du ändå har rent mjöl i påsen) med anledning av vissa borgerliga företrädares vilja att slänga upp än fler övervakningskameror. Fler övervakningskameror löser inte de grundläggande problemen och kränker dessutom den personliga integriteten. Nilsson siktade på valseger även om jag tror han blir besviken.

Riksdagsledamöterna Hans Wallmark (M), Göran Montan (M), Michael Anefur (KD) och Christer Nylander (FP cirkulerade runt och där fanns riksdagsaspiranten Christer Akej (M) såväl som Helene Fritzon (S) som är partiets starka kvinna i Skåne och ledamot i partiets partistyrelse. Regionpolitikerna Anders Åkesson (MP) och Vilmer Andersen (V) pratade kollektivtrafik hos radion och mötte väljarna. Jag berömde Vilmer för Vänsterpartiets väckarklockor som de ställt ut med budskapet om att rösta. En bra gimick. Vilmer försökte få kommunalrådet Urban Widmark (M) att ta en klocka men gick bet. Widmark tyckte dock att budskapet var bra. Före detta riksdagsledamoten Lars-Ivar Ericson (C) och förra kommunalrådet Lars Olsson (C) var också på plats. Ericson med grönt hår för att symbolisera Centerpartiet som Alliansens gröna röst.

I Vänsterpartiets valstuga var kaffet slut och hos Centerpartiet blev det spikislagartävling mellan andranamnet på kommunlistan Lena Svensson (tillika ordförande i Barn- och utbildningsnämnden) och några tonårskillar. Tittande man in i valstugan fann man Ronnie Matsson mumsandes lunch. Patrik Jönsson (SD) var inte nöjd med min text i dagens Norra Skåne som uppmanade göingarna att inte rösta på SD och vi fick föra en stunds resonemang om den saken. Sen fick jag också påpeka det absurda i att SD:s partisekreterare Björn Söder varnar för en islamsk revolution i Sverige liknande den i Iran 1979. Patrik var inte bekväm med frågan och menade att Söder var ute efter uppmärksamhet. Det finns sannerligen bättre saker att hitta på för att få uppmärksamhet än att misskreditera Sveriges i sammanhanget modesta muslimska befolkning om cirka 300 000 människor varav de flesta sekulära.

Anita Petersson från Vänsterpartiet meddelade lagom till att jag skulle gå till bussen att hon satt sin man i arbete med att fixa med kaffe. En viktig insats för demokratin en blåsig, kylslagen och regnig dag.

Förbjud kamphundar

9 augusti, 2010 av Lars J Eriksson

Så var det dags igen. En av kvällstidningarna har som toppnyhet att en kvinna under en motionstur blivit svårt biten av en rottweiler, en av de hundsorter som brukar sorteras in under begreppet kamphundar.

Då och då kan vi läsa om hur människor blivit svårt bitna av kamphundar. I några fall har också barn blivit bitna till döds, lyckligtvis inte i Sverige. Ännu.

En del länder  har tagit det enda rimligt steget och förbjudit privat ägande av kamphundar, de hundar som genom sin styrka och aggressivitet är särskilt farliga.

Det sägs ibland att det finns gränsdragningsproblem. Men gör i så fall gränsen mycket vid. Det kan inte vara någon mänsklig rättighet att äga vad slags hund man själv vill, lika lite som det är att ha ett lejon eller annat rovdjur i sin trädgård.

Den som vill ha en hund har det i första hand för att  få sällskap och för att odla ett djurintresse. Om någon privatperson vill ha en kamphund är det i mina ögon suspekt, antingen förknippat med att ägaren är kriminell och vill ha hunden som både attackvapen och skydd mot andra kriminella eller är psykiskt labil.  Jag kan tänka mig att det finns några få som har dem av rent intresse för djur, men då bör det ske genom tillståndgivning och med krav att hundarna hanteras i inhängnade områden De enda legitima fall därutöver där kamphundsraser kan vara motiverade är som vakthundar i inhängnade områden.

Det finns få frågor som skulle få mig att lokalt rösta på en enskild politiker, jag röstar främst på partier. Men en politiker som vill förbjuda kamphundar i sin kommun, skulle jag definitivt överväga att rösta på. Och i analogi med det stryka de politiker som inte står för denna rimliga ståndpunkt.

Till sist: Det hävdas ibland att det inte finns farliga hundar, bara farliga ägare. Det är ett rent nonsensargument som grundas på den bisarra idén om att hundar har något slags intellekt vi kan råda över med uppfostran. Hundar är impulsstyrda, en del dessutom med mentala defekter. En kamphund med en mental störning kan vara dödligt farlig.

Osämja i Alliansen

19 april, 2010 av Johan Hammarqvist

När jag såg tv-bilderna från Globen och den tredje SM-finalen i hockey mellan Djurgården och HV71 slog det mig att det finns en djup osämja i Alliansen. En spricka som går rakt igenom det ”inre kabinettet” bestående av de fyra partiledarna. Det är nämligen så att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) håller på Djurgården och socialminister Göran Hägglund (KD) på HV71. I sammanhanget grämer det mig att jag inte kommer ihåg om Hägglund lyckades lura på Reinfeldt en HV-tröja under en kvällsaktivitet i Jönköping i samband med att Alliansen 2005 möttes i Bankeryd hos Hägglund. Under en finalserie som denna hade det ju smakat mumma för Hägglund att ha i bakfickan i ett förhandlingsläge med Reinfeldt. Hur det nu än var med tröja på eller ej så kommer jag ihåg att partiledarna av Hägglund fick varsin HV-tröja med sina efternamn och 06 (syftandes på valet) och att Reinfeldt i alla fall höll upp sin.

I sammanhanget kan nämnas att Maud Olofsson (C) håller på Modo. Hur det är med Jan Björklund (FP) vet jag däremot inte.

KD håller händerna på täcket

6 april, 2010 av Martina Jarminder

Fredrik Reinfeldt tvingas inte helt sällan sucka över frifräsande moderater, som gärna vill agera stick i stäv med Nya Moderaternas partiprogram och beter sig mer som Gamla Moderaterna.

Den här gången kan det vara dags för Göran Hägglund att dra öronen åt sig: Kristdemokraterna på Gotlands senaste utspel känns mer som Gamla Kristdemokraterna, eller kanske rent av Gamla Testamentet? KD på Gotland vill att skolorna ska undervisa i avhållsamhet i stället för säkert sex. En sund och fin idé. Om det hade varit 1933 och dålig tillgång på kondomer och folk hade avrit analfabeter, det vill säga… Det är svårt att tänka sig något som skulle sporra ungdomen att begå hor i större utsträckning att en lärare ställde sig och berättade för dem att de bör vara sexuellt avhållsamma.

Här finns dessa kyskhetsförespråkare

Dessutom bör Politikerbloggen ha en eloge för rolig bildjournalistik

Dessutom hinner de gotländska kristdemokraterna naturligtvis med en känga mot homosexualitet också: det är inte biologiskt funktionellt, heter det. Nej, det är inte oralsex heller, föreslår då KD att deta ska gå ut pamfletter till vuxna om att sluta med även denna omoral? Inte heller preventivmedel är ju särskilt bioloigkskt funktionellt, så vi får nog förbereda oss på att börja leva i goda gammaldags tiobarnsfamiljer igen. Tjocka på dig, så jag får plats i kökssoffan också…

Istället ska KD naturligtvis plädera för kärnfamiljen och ”det normala” som alltså i det här fallet innebär att tänka och tycka exakt som kristdemokraterna på Gotland.

Tja, eller så kunde ni kanske strunta blankt i vad folk gör i sitt eget sovrum? Ni ingår ju trots allt i en liberal regering som förespråkar frihet och ansvar för medborgarna. Det är bara en tanke… Testa den, den känns fin!

Läs våra bilagor