Heléne Fritzon, ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott samt oppositionsråd i Kristianstad och ordförande för partiet i Skåne, är en av de socialdemokrater som nu är hett stoff i massmedia. Inte konstigt. Med sina uppdrag är hon en tung pjäs i Socialdemokraterna. Hon meddelar att hon inte vill spekulera om efterträdare till Mona Sahlin. Förståeligt ur ett internt och taktiskt perspektiv. Vad vi vet är dock att Fritzon och Skåne egentligen aldrig ville ha Sahlin som partiledare. Innan Sahlin valdes fick hon till och med åka på en ”kiss and make up” resa till Skåne för att blidka sina kritiker. Fritzon var också en av de sossar som var med och högg Sahlin i ryggen när samarbetet med bara Miljöpartiet och utan Vänsterpartiet och Lars Ohly offentliggjordes. Ett samarbete med bara MP var taktiskt riktigt medan det var ett misstag att plocka med Vänsterpartiet. Men det var Fritzon med och tvingade fram och därtill var hon med och underminerade Sahlins ställning som partiledare i och med knivhuggandet.

Sett i det ljuset blir det tragekomiskt och historielöst när Fritzon till TT (ej online när detta skrivs) säger:

”Det är inte en vecka vi ska vara särskilt stolta över. Socialdemokrater gjorde utspel och attacker mot varandra – det är inte en sån tradition vi har i partiet.”

Eh? Är det inte just det Fritzon varit med och gjort mot Sahlin? Känns lite småfult att försöka sig på en upphöjd roll som lite bättre än andra när hon själv spelat spelet.