Arkiv för ‘Landsbygd’

Ledarskribent – inte partigängare

30 september, 2011 av Johan Hammarqvist

Se där. Medverkan i ett radioinslag kan ge kollegor på andra tidningar något att skriva om. I en ledare i Piteå-Tidningen tar Bengt-Urban Fransson upp min medverkan i Studio Ett förra torsdagen. Det hela var upplagt så att jag och Göran Greider från Dala-Demokraten skulle diskutera Maud Olofssons eftermäle. Greider var uppenbart intresserad av att göra det hela till en partipolitisk fajt vilket jag inte var intresserad av. Partipolitiska fajter lämnar jag åt politikerna. Däremot diskuterar jag gärna sakfrågor, ideologi med dess idéer och principer och kommer med analyser och en och annan profetia om vad framtiden håller i sitt sköte. Ett och annat ”råd” om hur partier och politiker bör hantera olika saker slinker också in.

Denna ordning tycker jag är viktig att hålla på som ledarskribent oavsett vilken politisk inriktning ens ledarsida har. Fransson som skribent på den s-märkta Piteå-Tidningen tycker det uppenbarligen inte. Han tycker att jag borde plockat upp Greiders kastade politiska handske. Särskilt har Fransson retat upp sig på att jag inte inte brast ut i ett känslosamt försvar av Centerpartiet när Greider menade att partiet lämnat landsbygden. Så här skrev Fransson:

”Man kunde ju ha väntat sig ett känslosamt utlägg om att Centerpartiet fortfarande slår vakt om landsbygden men att man inte nått ut med detta i det mediebrus som råder. Men se det hände inte. I stället kom en lång harang om att politiken inte kan vara geografiskt buren utan måste vila på värderingar som är mer allmängiltiga än geografi.”

Greiders påstående om Centerpartiet och landsbygden tycker jag inte stämmer men jag är inte centerpolitiker som Fransson verkar tycka vara en ledarskribents roll. Vidare skriver Fransson:

”Det var mycket intressant att höra den centerpartistiske ledarskribenten hävda att geografin inte har någon politisk dimension, och att det uppenbarligen inte fanns någon värdegrund för att slåss för landsbygdens folk. Gemene man har nog, i alla fall tidigare genom historien, uppfattat det som en av Centerpartiets grundläggande värderingar att hela Sverige ska leva. Så är uppenbarligen inte fallet längre.”

Jag vet inte hur det fungerar på den s-märkta Piteå Tidningen men jag är inte en del av någon partiapparat. Rimligtvis avgör inte heller jag Centerpartiets utveckling. Ja, jag har större insikter i Centerpartiet än Fransson och sympatiserar med de grundläggande värderingarna men jag är inte någon partigängare utan ledarskribent. Fransson verkar dock tycka att det ska vara samma sak.

Vilse i slagordsretoriken

23 november, 2010 av Johan Hammarqvist

I dagens Aftonbladet har Natalia Kazmierska en riktigt retrodoftande krönika. Som klippt och skuren ur en tid med elaka fabrikörer som röker cigarr på punschverandan medan pöbeln sliter i sitt anletes svett. Skillnaden är bara att ”miljardärerna” numera hugger ned träd, inte piskar arbetarna.

Bakgrunden är några fall där människor tagit sig friheter de inte har och huggit ned träd som inte stått på deras mark (ett av fallen kan ni läsa om här). Illa givetvis. Dels för att de brister i respekten av äganderätten, dels för att det ur miljösynpunkt inte varit bra. Så tolka nu inte min kritik av Kazmierska som ett okej att för att göra som dessa individer har gjort. För det tycker jag inte. Däremot så tar Kazmierska i från tårna och gör sig själv till åtlöje på vägen. Eller vad sägs om det faktum att hennes tre fall gör att det är en ”trend”? Att bygga ett fastslagande av något som en trend på tre fall är tunt. Sedan blandar hon friskt mellan begreppen ”miljonärer” och ”miljardärer”. Rätt uppseendeväckande att hon inte tycks förstå skillnaden. Upplysningsvis så har Sverige för närvarande 111 miljardärer. Alla dessa tycks sugna på att hugga ner andras skog ”bara för att de kan” som Kazmierska uttrycker sig.

Kan inte heller undgå att reagera över denna fras:

”I andra diket hittar vi de bemedlade barrträdsligisterna, som ser på naturen som om den vore deras tjänstehjon – något man äger och nyttjar för egen vinnings skull.”

Möjligen menar hon bara de ”bemedlade” men som jag tolkar det hon skriver är det en attack på Sveriges alla skogsägare. Människor som får en utkomst från att äga och vårda skog. Som avverkar när det finns läge för det, som återplanterar och sköter sin skog på ett sådant sätt att den behåller sitt värde för framtida generationer. Hur hon än vrider och vänder på det och riktar sin kritik mot ”rika” så blir det också en kritik mot landsbygden och oförståelse för landsbygdens villkor och förutsättningar där skogen har stor betydelse som inkomstkälla. Inte för att göra sig förmögenheter utan för att ha en inkomst.

Visst, en krönikör på en kvällstidning ska sticka ut. Ska reta, provocera och uppröra. Men någon sorts kvalitet måste väl ändå kunna begäras?

Samkväm mer än jakt

22 november, 2010 av Johan Hammarqvist

Initiativet är det inget fel på. Tvärtom är det bra att olika jaktlag får kontakt med varandra. Speciellt om den snabba tillväxten av vildsvinsstammen ska kunna bromsas upp är jakten central. Jag ser det som absolut nödvändigt att stammen skjuts av i långt högre utsträckning än idag för att undvika en mängd av de problem vildsvinen för med sig på den svenska landsbygden (för privatpersoner såväl som för jordbruket). Däremot ser jag lördagens jakt i trakterna utanför Hässleholm arrangerad av Tyringebygdens LRF mer som ett samkväm än jakt i akt och mening att reducera stammen. Resultatet var klent, endast några nedlagda grisar och jakten bedrevs helt under dagtid. Ett tips om jakten ska bli verkningsfull. Ut och jaga lite tidigare när grisarna är som mest aktiva.

Läs våra bilagor