Tabloidskandalen i London rullar på med allt mer spektakulära förgreningar och huvudrullningar. Nu senast har Scotland Yards två ledande polischefer kastat in handduken. Premiärminister David Cameron avbryter sitt statsbesök i Sydafrika och tänker kalla in parlamentet trots sommaruppehåll.

I kommentarerna och i pressbevakningen läggs nu allt mer fokus på de politiska förvecklingarna. Men det är viktigt att komma ihåg att den verkliga boven i dramat faktiskt är Murdoch-imperiet och dess medarbetare. Vad ledande politiker kan anklagas för är att de hyst en överdriven respekt för skandalpressen och därför ansett sig tvungna att odla intima kontakter med dessa ledningar. Det gäller både labour och tories.

I analyserna här hemma sägs mestadels att vi har en annan presskultur och att något liknande därför aldrig skulle kunna hända hos oss. Det är nog visst och sant. Den engelska skandalpressen har gamla traditioner som vi saknar, tack och lov. Det fanns visserligen en tidning på 20- och 30-talet vid namn Fäderneslandet med liknande status som de engelska skandaltabloiderna, men den drog på sig våldsam kritik – kallades av vissa för ”Fanderseländet” – och tvingades lägga ned.

Men nog finns det dubiösa inslag även i den svenska kvällspressens arbetsmetoder. En är läckorna från uppmärksammade brottsundersökningar via polisen. Något som länge bekymrat högsta polisledningen. Att poliser läcker information till kvällspressen är knappast av ideella skäl. Vi kan utgå från att de får betalt. Det är en offentlig hemlighet som sällan debatteras.

Men det är i sådana fall inte pressen som begår brott utan polisen som bryter mot sekretessen. Mot betalning.

Ägnade en stund åt politisk omvärldsbevakning. Gick in på Sydsvenskans ledarblogg. Sista inlägget var från den 31 maj. Det näst sista från den 1 april.

Nätet är fullt av bloggar. De kommer och de går. Det hör till sakens natur. Många privata bloggare börjar entusastiskt och håller ut förvånansvärt länge. Men förr eller senare kastar de in handduken. Inget att säga om det.

Mer betänkligt är det förstås med politiker och andra professionella kommentatorer som ofta gör stort nummer av sitt bloggande i början, men sedan tappar sugen efter ett tag. Utan att stänga sitt fönster mot omvärlden. Inget se mer sorgligt ut än en blogg som dött men som inte begravts.

Av stora medieföretag bör man kunna kräva en viss ordning på affären.

Ledarbloggen på Sydsvenskans hemsida marknadsförs enligt följande: ”Sydsvenskans ledarredaktion kommenterar och analyserar aktuella händelser”.

Det är uppenbarligen inte längre aktuellt.