I måndagens tidning hade jag en text om det stundande språkrörsvalet i Miljöpartiet. För er som inte orkar klicka upp den texten så är sammanfattningen att det är märkligt av Miljöpartiets valberedning att föreslå Åsa Romson som språkrör istället för Mikaela Valtersson. Spekulationen om varför de ändå föreslog Romson är att Valtersson förknippas för mycket med det rödgröna samarbetet samt det faktum att hon även kunnat komma överens med alliansen. Valberedningen har velat ha obefläckade Romson som parhäst till den skicklige men populistiske Gustav Fridolin. Igår kväll när min fru och jag diskuterade det hela slog en annan tanke mig. Valberedningen kanske är ute efter att göra det hela till Fridolinshow. Romson är ett betydligt svagare kort än Valtersson vilket ger betydligt större svängrum till Fridolin. Fridolin må vara skicklig och publikfriande (någon Maria Wetterstrand tror jag dock inte att han är) men jag tror att det är ett misstag av Miljöpartiet om de väljer att låta Fridolin ta för mycket plats. Språkrörsmodellen är rätt sympatisk men den bygger på att den inte blir en enmansshow och uppställningen Fridolin/Romson riskerar bli det.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser.
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: