Två Nobelpris brukar tilldra sig större intresse än något av de övriga, nämligen fredspriset och litteraturpriset.

Norska Nobelkommitténs ordförande Torbjörn Jagland har låtit antyda att årets fredspristagare är väldigt självklar, någon alla borde kunna lista ut. Möjligen är det ett utslag av ironi från hans sida, vem hade kunnat räkna ut att Baracka Obama skulle få fredspriset direkt efter att han tillträtt som president utan att han uträttat något som meriterade honom för priset.

Eftersom fredspriset numera brukar utgå till personer eller organisationer som är mitt inne i aktiviteter som kan påverka världen i fredlig riktning går mina tankar till två kandidater. Den första är turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan. Trots att Turkiet intar en militant hållning mot Cypern – dess grekiska del - och är i svår konflikt med kurderna i det egna landet, så har Erdogan ändå framstått som en brobyggare mellan väst och den muslimska världen och en inspiratör för icke-fundamentalistiska muslimer. Den andra kandidaten är någon av de rörelser som ligger bakom den arabiska våren, alltså frihetsrörelserna i Tunisien, Egypten och Libyen, även om Nobelkommittén säkert får en svår uppgift att peka ut vilken organisation som är mest legitim och kan förtjäna priset.

Vad gäller litteraturpriset är listan lång över tänkbara kandidater. Alla gissningar är så goda som andra. Blir det en poet, blir det en tredje världen representant, blir det någon som representerar ett språk som inte tidigare belönats eller går priset till någon av de som sålt mest, som amerikanska Joyce Carol Oates, den ständiga kandidaten?

Jag har ögnat i listan över tidigare pristagare och min slutsats är att det kan vara läge för att låta en rysk författare få priset. Det har gått 41 år sedan Alexander Solzjenitsyn belönades – visserligen var Josef Brodsky ryss, men hans viktigaste produktion som författare skedde sedan han utvisats till USA – varför jag kan tänka mig att akademin vill lyfta fram någon relativt modern rysk författare. Något som kan spela in tror jag är att förre ständige sekreteraren Horace Engdahl är rysktalande och att den nuvarande Peter Englund har ett gediget intresse för Ryssland efter bland annat sin bok om Poltava. Möjligen – jag vet inte säkert – kan han också en del ryska efter att som ung ha jobbat åt den militära underrättelsetjänsten.

Så mitt tips är att årets litteraturpristagare är en ryss. Den som satsar en hundring på någon av dagens ryska författare kan bli rik, men ge inte mig skulden om det misslyckas.