Ledarbloggen - Bloggar - Skånskan.se

Arkiv för ‘Politik i medierna’

Håll avstånd till kravmaskinerna

7 mars, 2012 av Lars J Eriksson

Ett av de bästa politiska begrepp som lanserats i modern tid är enligt min mening ordet ”kravmaskiner”, ett samlingsbegrepp för intressegrupper och företag som hela tiden bombarderar politiker med en aldrig sinande ström av krav. I dag minns nog inte många vem som är upphov till begreppet, det var dåvarande folkpartiledaren Ola Ullsten.

Jag tycker det är viktigt att politiker och företrädare för olika intressen håller hårt på sina roller. Det handlar om det lilla enkla ordet integritet. Men i praktiken är det inte så, alltför ofta fungerar politiker och partier som rena brevbärare år kravmaskinerna. Det har alltmer skapats en symbios där den breda allmänheten har svårt tolka rollfördelningen.

Under senare år har en företeelse blivit alltmer vanligt, att en ledande politiker skriver ett debattinlägg tillsammans med någon ledande företrädare för en kravmaskin. Deras kalkyl är väl att det uppstår något slags win-win-situation. Politikern/partiet flirtar ogenerat med medskribentens medlemmar, tillika potentiella väljare. Organisationschefen å sin sida hoppas därmed binda upp politikern/partiet till sina krav.

Så har t.ex SKL-ordföranden Anders Knape . Moderat- skrivit ett gemensamt debattinlägg om skolan med Lärarförbundets Eva-Lis Sirén. Miljöpartiets Gustav Fridolin har tagit det symbiotiska förhållandet till ännu högre höjder och skrivt debattartiklar såväl med nämnde Eva-Lis Sirén som med Lärarnas riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

Jag förstår de bägge sidornas intresse av att få underteckna gemensamma debattinlägg. Men som vanlig medborgare och väljare stör det mig. Politiker skall representera allmänintresset och hålla armlängds avstånd till – just det – kravmaskinerna.

Politik i medierna | 2 kommentarer »

Socialdemokraterna och den fria pressen

24 oktober, 2011 av Martina Jarminder

En reporter på tidningen Riksdag och departement berättar att socialdemokraten Carina Moberg, ledamot i riksdagsstyrelsen, har gett instruktioner om vad som får och inte får skrivas i den oberoende tidningen.

Föga överraskande handlar det om Håkan Juholts ekonomi och de eventuella konsekvenser det kan få för regelverket. Moberg berättar för reportern att hon inte vill att det skrivs något om huruvida man borde tagit i tu med en systemförändring redan tidigare, innan detta hände.

Moberg säger själv är att det var en klumpig formulering och det har hon rätt i. Alla journalister får information med den uppfodrande bisatsen ”men det får du inte skriva i tidningen” eller ”men det måste givetvis stanna mellan oss” ibland och får snällt förklara för intervjupersonen att det inte fungerar så.

Men att veta att man inte kan befalla en journalist att skriva eller inte skriva något är så att säga första lektionen i mediehantering, då man också får lära att man inte kan ”beställa” artiklar där man själv eller ens politiska parti framställs som fördelaktigt. Just den delen verkar folk dock glömma bort att göra minnesanteckningar om. Att en fritidspolitiker skulle göra det här misstaget är sin sak, men att en politiker med Mobergs erfarenhet gör det ställer frågan om vad som egentligen hänt med Socialdemokraternas mediehantering? Det är ärligt talat svårt att tänka sig att hela Juholtaffären kunde hanterats sämre.

Just nu får man en bild av att varje socialdemokrat sitter ensam i bräcklig farkost på ett stormigt mediehav utan paddel. Detta är synnerligen olyckligt med tanke på att S är nere i sina sämsta opinionssiffror någonsin. Sparkades det dugliga folket ut med Sahlin? I så fall dags att be dem komma tillbaka med mössan i hand, för detta duger faktiskt inte på riksnivå.

Media, Otur med tänkande, Politik i medierna, Socialdemokraterna | Inga kommentarer »

Politik som blivit spel för galleriet

27 maj, 2011 av Lars J Eriksson

På morgonen i dag läser jag i Skånskan hur den socialdemokratiska oppositionen i landstinget -Region Skåne – kritiserar den styrande borgerliga majoriteten och kräver mer pengar till sjukvården.

Nu på fredagseftermiddagen passar jag på att på nätet läsa några dagstidningar från mitt tidigare sörmländska hemlän. Tidningarna där skriver också om hur oppositionen är kritisk mot den styrande majoriteten i landstinget. Men eftersom det är en S-ledd rödgrön koalition som styr så är det Moderaterna som kräver mer pengar till sjukvården.

Ibland undrar jag om inte alltför mycket av politiken är ett spel för galleriet, där rollerna och replikerna byter plats beroende på vilka som styr och vilka som sitter i opposition.

Politik i medierna | Inga kommentarer »

Livsstilsbloggerskan von Trier

19 maj, 2011 av Martina Jarminder

Lars von Trier är nazist. Det sade han vid en presskonferens på filmfestivalen i Cannes.

Livsstilsbloggerskan Kissie är också nazist. Och böghatare. För hon har satt upp klistermärken med sådana budskap och skrikit homohatande invektiv åt en homosexuellt journalist.

Eller? Det finns två n-ord som omedelbart rör upp himmel och jord. Det ena orsakade hela konflikten kring den påstådda slavakutionen på Hallands nation i Lund, det andra är ett säkert sätt att hamna i tidningsrubriker och få tyckarvärlden att älta huruvida du menar allvar eller inte. Von Trier har sedan tidigare hävdat sig vara svavel- och flammor-religiös på ett sätt som gör att man inte vet om det är struntprat eller inte.

Slutsats? Von Trier är förmodligen lika mycket nazist som blogg-Kissie och det är ungefär lika värdefull användning av vår tid att fundera på saken. Trier är ganska tröttsam som allt annat än (möjligen) filmregissör, så låt oss hålla oss till diskussion kring konstnärliga värdet, åtminstone i opinionssammanhang. Jag har redan slösat bort 5 minuter på det här inlägget.

Massmedier, Politik i medierna | Inga kommentarer »

Palin testar antisemitisk jargong

12 januari, 2011 av Martina Jarminder

Som vanligt när det gäller den konservativa potentiella presidentkandidaten Sarah Palin vet man inte om man ska applådera eller slå huvudet i skrivbordet.

Under det senaste dygnet har hon lyckats med konststycket att leda bort uppmärksamheten från den skjutna kongressledamoten Gabrielle Gifford och istället som vanligt satt sig själv i centrum för debatten.

Palin har en specialbegåvning för att hitta ömma tår att trampa på, gärna sådana som leder till att det skrivs om saken i tidningen. Denna gång har hon använt ovanligt stora ord till och med för att vara Sarah Palin: det till svenska svåröversatta blood libel, som härstammar från medeltiden, då kristna anklagade judar för att utgjuta deras blod för ritualistisk användning, ett för judiska personer laddat begrepp mer klar antisemitisk härstamning. Detta jämför hon med anklagelserna om att tepartyrörelsens hårda jargong och måttot ”retirera inte, ladda om!” kan ha bidragit till det tragiska skottdramat i Arizona.

Palin är ett geni när det gäller att hålla sig kvar i medial uppmärksamhet, bland annat genom att bete sig så fientligt mot medierna att de tvingas skriva till och med om detta, men att jämföra skriverier och bloggar med anklagelser om judiska massmord är så magstarkt att man börjar tveka om detta verkligen är en så nyttig egenskap i en kommande presidentkampanj.

Arizonatragedin, Internationellt, Politik i medierna, Politiskt våld, USA | Inga kommentarer »

Äntligen?

13 december, 2010 av Martina Jarminder

Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell, tidigare känd som bloggare under namnet Brunis men nu gått över till att kalla sig ”parliment princess” har fått en lektion i vad det innebär att vara en offentlig person.

På sitt Twitterkonto kommenterade hon den hemska självmordsbombningen i Stockholm på ett sätt som fick många att hoppa till. ”Vad var det jag sa”, följt av av hashtagkommentaren #äntligen väckte uppmärksamhet.

Rent logiskt kan man fråga sig vad detta betyder? För vad var det Alexandra Brunell menar sig ha sagt? Att en ensam fanatiker skulle spränga sig själv i luften med en primitiv bomb?

Men hon menar på sin blogg att läsaren ska kunna sympatisera med att hon skrev så för att hon tyckte det var skönt att ha rätt och att kunna säga ”vad var det jag sa” om saken.

Och äntligen? Verkligen? ”Äntligen”? Äntligen självmordsbombare i Sverige?

Bästa Alexandra Brunell, detta är ett tips i alla välmening: att få det att låta som om du glädjer dig åt att en psykiskt störd man har tagit livet av sig själv och lämnat två små barn faderlösa, för att inte nämna att han kunde skadat en massa oskyldiga människor om oturen varit framme, är inget som väcker sympati, det får dig istället att verka grym och aningslös. Det gynnar definitivt inte din arbetsgivare Jimmie Åkesson.

Alexandra Brunell påpekar ofta själv att hon är en offentlig person, vilket hon i allt högre grad håller på att bli också. Det är säkert en jobbig läxa att lära sig för en 20-åring på sitt första jobb, men lära sig måste hon. Alla offentliga personer lever under ett förstoringsglas och det i ljuset av detta man måste fatta sina beslut om vad som är lämpligt att säga och göra, även om man är oerfaren.

Eftersom jag vid tillfällen fått klagomål på att Sverigedemokrater känner sig orättvist behandlade kan jag försäkra att uttalandet hade varit lika olämpligt om det kom från Sahlins eller Björklunds sekreterare som från Åkessons.

Politik, Politik i medierna, Sverigedemokraterna, Uncategorized | Inga kommentarer »

Sverige och WikiLeaks: strike two

1 december, 2010 av Martina Jarminder

Om vi tror att WikiLeaks publicering av hemligstämplade dokument från diplomatverksamhet och underrättelsetjänst har väckt uppmärksamhet här hemma kan man roa sig med att läsa amerikanska tidningar, där det verkligen är åka av just nu.

Washington Posts opinionssidor är mestadels en explosion av fördömanden av Assanges agerande.

Kolumnisten Richard Cohen är dock lite försiktigt positiv när han påpekar att WikiLeakspubliceringen fungerar som ett ”motgift” mot George W Bushs svävande och ofullständiga memoarer, som alltmer framstår som på gränsen till fiktion. Bilden man får genom WikiLeaks är givetvis en helt annan. Cohen menar dock att Wikileaks-dokumenten ska ses som skvaller i första hand och inte nödvändigtvis är den stora säkerhetsrisk de blåsts upp till, men denna ståndpunkt är han rätt ensam om.

Mark Thiessen menar att dokumenten är ett hot mot Obamaadministrationens stabilitet och ställer sig frågan om varför den federala regeringen gjort relativt lite för att stoppa Wikileaks, men varit desto mer hjälpsam när underhållningsföretag med Hollywoodbas vill slå till mot fildelningsssajter: detta har det lagts stora ekonomiska resurser på.

Frågan om varför den amerikanska regeringen hitintills inte agerat mer kraftfullt mot WikiLeaks är intressant: men att döma av Hillary Clintons mycket bistra fördömande av WikiLeaks, även innan Assange gick ut och sade att han tyckte att hon borde avgå kan det bli förändring på den här fronten längre fram.

Som kuriosa kan man lägga till att Sverige varit i internationella media två gånger under de senaste månaderna, först i samband med Malmöskytten och nu som landet där Assange ville slå sig ner. Det verkar som om Sveriges främsta exportvara inte längre är munter popmusik utan brottslighet med rättshaveristiska undertoner…

Idédebatt, Integritet, Internationellt, Media, Politik i medierna, USA | 1 kommentar »

Någon annans fel

26 oktober, 2010 av Johan Hammarqvist

Bo Bernhardsson som en gång i tiden var på Arbetet och numera sitter i riksdagen för Socialdemokraterna´gör det enkelt för sig i ett debattinlägg hos Dagens Arena. Sossarna förlorade valet på grund av medierna, de elaka borgerliga medierna. Att det kan vara så att väljarna ratade Socialdemokraterna av andra skäl tycks inte ligga i Bernhardssons taneksfär. Det är ju enklare att skylla på andra än att ägna sig åt självkritik.

Mer om Socialdemokraterna och medierna finns att läsa i detta blogginlägg från den 3 september. Relevant då, relevant nu.

Media, Politik, Politik i medierna, Socialdemokraterna, Valet 2010 | Inga kommentarer »

Nobelpriset: ingen kommer undan politiken

7 oktober, 2010 av Martina Jarminder

Jag ska inleda inlägget med att jag inte är tillräckligt påläst på årets litteraturpristagare Mario Vargas Llosas politiska karriär eller åsikter för att själv ha en åsikt om dessa.

Däremot är det ironiskt att det omgående brutit ut en debatt kring hans förment nyliberala åsikter, snarare än hans eventuella litterära företräden. Detta hade inte hänt om pristagaren varit vänsterman.

Är det verkligen så kontroversiellt att ge Nobelpriset till någon som inte har vänstersympatier? Är det så givet att kulturpersonligheter ska ha en viss politisk åsikt att motsatsen väcker förbluffelse och starka motreaktioner?

Att döma av debatten kring Vargas Llosa, ja, definitivt. Jag önskar att jag kunde mena att antagandet om likriktning eller själva likriktningen förvånar, men tyvärr inte… På vänster- och kulturfronten ingen nytt.

Idédebatt, Kultur, Media, Politik i medierna | 1 kommentar »

Mysfarbror Bert Karlsson

20 september, 2010 av Martina Jarminder

Sveriges Televisions valvaka var något skojfrisk i min personliga smak. Kristian Luuks sätt att angripa intervjuarrollen som om det rörde sig om melodifestivalen eller något annat underhållningsbetonat program blev lite tröttsamt i längden.

Men det verkliga frågetecknet finns kring varför man bjöd in Bert Karlsson som något slags överslätande mysfarbror, som fick leda samtalet mer eller mindre i den riktning han själv ville. Inte bara det att han ignorerade den politiska kris som Ny Demokrati orsakade på nittiotalet genom sin populism, utan han trivialiserade också sin egen roll genom att skoja bort sina konflikter med dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg. Egentligen var alla så goda vänner så och Bert Karlsson verkade i efterhand se sig själv som en rolig och frisk fläkt inom politiken, varken mer eller mindre, trots partiets betydligt mer oroväckande politik. Vi väljare minns det annorlunda. Men Sveriges television hade bevisligen inget problem med att låta Karlsson frisera politisk historia i TV.

Frågan som dyker upp är given: kommer mysfarbror Jimmie Åkesson och sitta i tv-soffan om x antal år och berätta att Sverigedemokraterna bara var en lite spexig, frisk fläkt i den svenska riksdagen?

Obegripligt, SVT.

Bisarrt, Folkpartiet, Media, Politik i medierna, Sverigedemokraterna, Valet 2010 | 1 kommentar »