Arkiv för ‘Politiskt våld’

Hur stort är terrorhotet mot Sverige?

6 juli, 2011 av Martina Jarminder

ALMEDALEN: ”Julrushbombaren” i Stockholm var duktigare än man tror, menar den danske ”terrorjournalisten”, (alltså reporter specialiserad på terror), som tror att det mer eller mindre var en tillfällighet att den debatt om terror som han medverkade i inte ägde rum efter ett dåd då civila svenskar blivit dödade av terrorister. Ingen trösterik tanke.

Han menar också att även om Sverige inte har en extrem hotbild just nu, så är själva förekomsten av Vilks teckningar en potentiell källa till att hotet kan eskaleras.

Malena Rembe, chefsanalytiker på Säpo och Magnus Ranstorp från Försvarshögskolan menade att den extremistiska terrorn i viss mån har bytt fokus: från gigantiska dåd av typen attackerna mot World Trade Center till mindre gester i extremistens närmiljö: tydligen ska även terroristerna ha insett att ett hot i civilbefolkningens hem- och närmiljö är minst lika skrämmande som ett spektakulärt dåd med världsomspännande konsekvenser.

Tyvärr låter det helt rimligt och man kan bara hoppas att de har fel.

Enligt deltagarna har befolkningen en hyfsat välgrundad tilltro till sina lokala säkerhetstjänster: men ett problem är som med andra organisationer att deras verksamhet är enormt resurskrävande och det är svårt att få pengarna att räcka.

Återstår alltså att hoppas på att resurserna räcker till för att stoppa fler attentat och att terroristerna i annat fall är klumpiga…

Faran med sociala medier.

26 maj, 2011 av Martina Jarminder

En folkpartist kan just ha avslutat sin politiska karriär genom en Facebookuppdatering. Än en gång kan man konstatera att det krävs en hel del eftertanke innan man sätter något på print. När det väl är skrivet finns det redan där ute och man kan ge sig tusan på att det snappas upp.

Folkpartisten Alexandra Birk reagerade på nyheten om att vänsterpartister angripits av nazister i Sundbyberg genom att säga att eftersom vänstern gör sig skyldiga till så mycket politiskt våld, så var det inte mer än rätt att rätt att de fick smaka på sin egen medicin.

Att det rörde sig om våld av icke-demokratiska fascistgrupper mot laglydiga folkvalda vänsterpolitiker, en tämligen grundläggande skillnad, verkar inte Birk tycka var viktigt. Detta om man alltså förbiser petitessen att våld i politiska sammanhang rent allmänt är förkastligt och också borde beskrivas på det sättet av en liberal politiker…

Alexandra Birk lär tänka efter i framtiden innan hon skriver att det är rätt åt kollegor att utsättas för våld. Förmodligen lär Folkpartiet också tänka över om detta är en lämplig talesperson för partiet.

Man kan se diskussionen på tidskriften Expos Facebookssida: http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=211973322170540&id=53779680285

Osama bin Ladin död

2 maj, 2011 av Martina Jarminder

Vita huset bekräftade strax före klockan 0500 svensk tid attt Osama bin Ladin är död och att amerikanska styrkor har hans kropp som bekräftelse på uppgifternas sanningshalt.

Bin Ladin dödades i Pakistan, efter eldstrider på marken och för att det inte skulle framstå som en diplomatisk katastrof poängterade presidenten att operationen genomförts i samarbete med Pakistan. Inga amerikanska soldater ska ha skadats

Vad detta kan betyda för vedergällning mot USA, eller strategiska konsekvenser för kriget mot terror är för tidigt att spekulera i. Det blir dock en utrikesfjäder i hatten för president Obama, som rusade uppåt i popularitet och hyllades som en hjälte. Glädjen var begripligt nog stor bland många amerikaner som på detta sätt kände sig fått ett avslut på katastrofen elfte september.

Dock lär inte säkerhetsberedskapen kunna sänkas, snarare tvärtom. Osama bin Laden har supportrar på många ställen och risken för vedergällning är förmodligen avsevärd.

 

Gaddafi: Droger, konspiration och flottiga råttor

22 februari, 2011 av Martina Jarminder

Efter en dryg timme höll Muammar Gaddafi fortfarande tal, i en utbombad källarlokal med nedfallen bråte i bakgrunden, även om till och med nyhetskanalen Al-Jazeera slutade översätta i ren matthet vid det laget.

Gaddafis osammanhängande, konspirationsteoretiska tal kommer säkert bli en klassiker i diktatorretorikens annaler. De första 25 minuterna var en katalogaria av hans egna dygder, en uppräkning av hjältedåd och ifrågasättandet av varför folket inte uppskattade honom tillräckligt. Han definierade sig själv inte bara som en hjälte, utan sade bland annat (i tredje person som i hela talet) att Gaddafi ”är historien” och att han var ledare för ”Afrika, Asien och Sydamerika”.

Resten av talet, som landade på runt 90 min,  handlade om alla konspirationer mot honom och Libyen. Upploppen skyllde han på ”Nerdrogade ungdomar” och hänvisade till att de tar ”tabletter” som såldes till dem av utländska intressen. USA var en given bov, tillsammans med andra utländska intressen.

Det användes många djurliknelser,  ”smutsiga hundar och flottiga råttor” var populärt. Dock hotade han inte bara med västmakterna, utan en stor del av konspirationerna rörde sig också om fruktan för ett talibanvälde och han refererade gång på gång till ”skäggen”.

Hotelserna var många och grova, bland annat lovande han att ”rensa” Libyen hus för hus. Dödsstraff utlovades till alla som deltagit i protesterna. Mest intressant var kanske analysen av den egna situationen: han kallade sig själv martyr och menade att han skulle kämpa till döden och den sista blodsdroppen. Det är såklart beklagligt och tragiskt, eftersom många libyer lär få sätta livet till innan denna galenskap är över.

Generellt stod det klart att det rörde sig som en diktator som totalt förlorat fotfästet och verklighetsförankringen. Kroppsspråket var lätt att känna igen: den höttande näven, stampandet med foten och falsettskrikandet skulle lika gärna ha kunnat vara Adolf Hitler.

För den som vill se och höra hela talet kan man göra det på tv-kanalen Al-Jaziras hemsida: http://english.aljazeera.net/

Terror är terror

25 januari, 2011 av Johan Hammarqvist

Jimmie Åkesson (SD) fortsätter att spela sitt islamkort i debatten. Inför morgondagens debatt i riksdagen om våldsbejakande extremism skriver Åkesson på DN-Debatt om att det är oacceptabelt att det saknas ”något så grundläggande som en nationell handlingsplan mot islamistisk terror”. Att det kanske beror på att det är ovanligt reflekterar Åkesson inte över. För egen del tycker jag att det vad gäller handlingsplaner mot terror att det är just terror de ska vara handlingsplaner mot. Inte planer mot specifik terror oavsett det är islamistisk, nazistisk eller vänsterinriktad. Sen kan det förebyggande arbetet ta sig olika utrryck men i grunden handlar det inte om att upprätta olika planer.

Palin testar antisemitisk jargong

12 januari, 2011 av Martina Jarminder

Som vanligt när det gäller den konservativa potentiella presidentkandidaten Sarah Palin vet man inte om man ska applådera eller slå huvudet i skrivbordet.

Under det senaste dygnet har hon lyckats med konststycket att leda bort uppmärksamheten från den skjutna kongressledamoten Gabrielle Gifford och istället som vanligt satt sig själv i centrum för debatten.

Palin har en specialbegåvning för att hitta ömma tår att trampa på, gärna sådana som leder till att det skrivs om saken i tidningen. Denna gång har hon använt ovanligt stora ord till och med för att vara Sarah Palin: det till svenska svåröversatta blood libel,  som härstammar från medeltiden, då kristna anklagade judar för att utgjuta deras blod för ritualistisk användning, ett för judiska personer laddat begrepp mer klar antisemitisk härstamning. Detta jämför hon med anklagelserna om att tepartyrörelsens hårda jargong och måttot ”retirera inte, ladda om!” kan ha bidragit till det tragiska skottdramat i Arizona.

Palin är ett geni när det gäller att hålla sig kvar i medial uppmärksamhet, bland annat genom att bete sig så fientligt mot medierna att de tvingas skriva till och med om detta, men att jämföra skriverier och bloggar med anklagelser om judiska massmord är så magstarkt att man börjar tveka om detta verkligen är en så nyttig egenskap i en kommande presidentkampanj.

Dagens klarsynthet

11 januari, 2011 av Martina Jarminder

Sarah Palin och hennes Tepartysympatisörer inom den amerikanska, patriotiska högern känner sig kränkta över spekulationerna kring att den hårda jargongen mot politiska meningsmotståndare kan ha bidragit till tragedin i Tucson, där kongresskvinnan Gabrielle Gifford skades och sex personer dödades av en ensam skytt.

Ett inlägg av en anonym twittrare spred under dagen på mikrobloggen och stod för den kanske mest klarsynta sammanfattningen av situationen:

”Så Sarah Palin och henne anhängare känner sig oskyldigt anklagade för en ensam extremists handlingar. De kan kanske fråga muslimerna om råd kring hur man hanterar situationen.”

Lysande i sin enkelhet.

Rör inte min statsminister

19 september, 2010 av Martina Jarminder

Det är djupt oroande nyheter att en man beväpnad med kniv togs av polisen i närheten av statsminister Fredrik Reinfeldt när han bedrev valkampanj på Drottninggatan i Stockholm.

Eller rättare sagt är det både goda och dåliga nyheter: det är dåligt att mannen eventuellt tänkte hota statsministern med kniv, men det är naturligtvis lugnande att medborgarna som ringde polisen hade ögonen öppna.

Det har hänt minst två gånger för mycket att en instabil, upprörd person har kommit för nära en minister och ekot från de händelserna gör att även denna incident känns obehaglig, även om det inte är säkerställt att han var ute efter att använda kniven just mot Fredrik Reinfeldt.

En av de få positiva effekterna med denna delvis våldsamma valrörelse är möjligen att både polis och allmänhet blivit mer medvetna om riskerna när den folkvalda rör sig på gatorna och därmed håller ögonen öppna.

Även om det är i realiteten omöjligt bör vi i alla fall sträva efter en nollvision när det gäller våldsdåd mot politiker.

Läs våra bilagor