Den numera riksbekante avhoppade moderaten Göran Thingwall som på sin dörr i riksdagen har en bild av Wild Bill Hickok drar faktiskt ett löjets skimmer över politiken. Nu har han till och med hamnat i trubbel hos sitt nya parti, SPI, rapporterar Ekot. Detta för att han vill rösta mot regeringens uppgörelse som innebär att de tio befintliga kärnkraftsreaktorerna kan ersättas med tio nya. SPI är nämligen positivt inställda till kärnkraft. Något som Thingwall också är men han tänker rösta mot propositionen bara för att regeringen inte gjort som han vill kring privatpraktiserande läkares möjligheter att sälja sina mottagningar.

Jag tycker att det är angeläget med med frimodiga riksdagsledamöter. Ledamöter som vill, kan och vågar stå för sina åsikter även när det går emot det egna partiet. Men då handlar det just om att de ska följa sin övertygelse. Att de röstar för det som de faktiskt tror på. De som gör det har jag respekt för även om jag inte behöver delas deras uppfattning i den specifika frågan. Thingwall däremot har jag svårt att ha respekt för. Han tänker glatt rösta emot sin egen övertygelse bara för att idka utpressning mot regeringen. Eller som han uttryckt det ”It´s paybacktime”. Thingwall röstade för övrigt emot regeringen kring det olustiga folkmordserkännandet. Har svårt att se att han gjorde det utifrån övertygelse utan bara som ett sätt att sätta regeringen på pottkanten. Och för att få sin egen lilla plats i solen. Tack och lov kommer herr Thingwall inte sitta i riksdagen efter valet i höst. Tror att det är få av de 388 som kryssade honom i förra valet som sörjer detta faktum.