Politiska toppmöten kan för den utomstående allmänheten vara svåra att förstå. Oftast ser vi bara stats- och regeringschefer som anländer i stora limousiner till något kongresspalats, minglar en stund kring ett sammanträdesbord och där slutet brukar bli att de står stelt uppradade i svarta kostymer, med undantag av Tysklands Angela Merkel och numera också Danmarks Helle Thornings Schmidt som de två kvinnliga undantagen.
Men dessa möten är sannolikt oerhört betydelsefulla eftersom de blir ett tillfället bygga upp nära och förtroliga relationer. Viktigast är personkemin, var personerna står politiskt brukar ha mindre betydelse, i den internationaliserade världen är det politisk pragmatism som är ledstjärna.
Nyligen vid kärnsäkerhetsmötet i Sydkoreanska Seoul sågs president Barack Obama i ett viskande förtroligt samtal med ryske presidenten Medvedev. De förstod inte att en mikrofon fångade upp deras samtal, som visade sig gälla det kontroversiella missilförsvaret Nato planerat placera vid Rysslands gräns, något som ryssarna givetvis ser som en ren provokation.
Så här föll orden, på engelska:
Obama: “On all these issues, but particularly missile defense, this, this can be solved, but it’s important for him to give me space.”
Medvedev: “Yeah, I understand. I understand your message about space. Space for you…”
Obama: “This is my last election…After my election, I have more flexibility.”
Medvedev: “I understand. I transmit this information to Vladimir.”
I klartext säger Barack Obama att han tänker mjuka upp USA:s hållning, men vill vänta till efter valet eftersom en eftergift riskerar att bli ett vapen för republikanerna i valrörelsen.
Att uttalandet blev offentligt var djupt olyckligt och har skadat Obama inrikespolitiskt. Men i sak är det han sa förstås välkommet. Det är sådana förtroliga samtal mellan ledare där de visar varandra respekt som kan bygga en framtid i fred och avspänning.
Kultur- och politiknörd med liberala böjelser.
Chefredaktör, politisk krönikör, kulturskribent.
Politisk redaktör Skånska Dagbladet. 50-talist. Uppvuxen i Sveriges Sheffíeld (ja, fundera på vilken stad det kan vara). Försöker vara mer av politisk tänkare än tyckare och vill därför att kritik skall kombineras med konstruktiva förslag till lösningar.
Politisk redaktör Norra Skåne. Sydhallänning, landsbygdsbo och storstadsbo. Gröna fingrar, både vad gäller tangentbord och planteringsbord. Tycker och tänker efter erfarenheter och fortsätter därför skaffa mig just olika erfarenheter.
Chefredaktör och ansvarig utgivare: