Tankar i kaos

Lyssna till inlägget HÄR

Jag sorterar intryck här, och har kommit fram till att min blogg måste struktureras upp.
Till höger finner du följaktligen kategorier som jag hädanefter duktigt skall använda mig av. För att underlätta för nya läsare blir detta inlägg en liten presentation av oss och våra diagnoser. Och japp…duktig som jag är ligger inlägget under kategorin Diagnoserna här bredvid!

Personligt
Mitt namn är Lisa Aronsson. Jag börjar närma mig 40 (eller ja, jag är 37 närmare bestämt). Jag har en man (Pontus), två barn, två hundar och bor i ett hus på Skånes landsbygd. Sommarstugan finns i Hudiksvall, där jag också är född och uppväxt. Jag svänger mig alltså med oerhört grammatiskt riktiga uttryck som ”Va ärä märä?”, ”Inte ja´ä!” och ”Säj till´na” eller då den maskulina varianten ”Säj till´än!”
Det händer också att jag utbrister ”Ja lägge kull´mä ett tag ja..” eller ”Ja´å..” och andra oerhört glasklara kommenatrer.
Pontus, som är smålänning, brukar småle åt mina tungvrickningar.

I alla fall….
…Jag fick mina neuropsykiatriska diagnoser som vuxen, och jag vågar påstå att jag har haft ett mycket bra liv. Diagnoserna är för övrigt adhd och Tourettes syndrom.
 
Som barn tyckte jag ofta att andra människor betedde sig märkligt. Idag har jag förstått att detta troligtvis berodde på att jag såg verkligheten på ett annorlunda sätt. Men annorlunda är inte synonymt med fel. Det är bara annorlunda.  

”Berätta inte för någon att du har ADHD så tar de dig på allvar…”, sa en chef till mig en gång.
Det var då jag bestämde mig för att på allvar börja berätta…


Barnen
När min yngste son, Solskenet, föddes märkte jag relativt snabbt att någonting var annorlunda. Det tog dock några år innan detta även uppmärksammades inom vården.
De första diagnoser Solskenet fick var adhd med motoriska svårigheter och språkstörning. Då var han 5 år gammal.
Efter några rejäla fartbulor i skolvärlden har Solskenet för närvarande hittat hem. Jag vill passa på att sända en stor ros till Stehagskolans personal. 
Idag har Solskenet diagnoserna Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och adhd. 
Min äldste son, Storebror, var alltid ett oerhört aktivt barn..ända tills han blev tonåring, då kom någon åt paus-knappen..men ja, så är det nog för de flesta.
Storebrors situation skiljer sig mycket från Solskenets situation men han genomgår ändå för närvarande en neuropsykiatrisk utredning av olika anledningar.                                                                  

Utbildning
Jag har till dags dato en social omsorgsexamen med inriktning äldre och funktionshindrade samt en socionomexamen.
Jag har studerat i omgångar, och läser regelbundet relevant litteratur för att hålla mig uppdaterad. Kunskap är makt, åtminstone i mitt universum. Sedan är vi alla olika..tack och lov.  

Yrkeserfarenhet
Jag har mångårig erfarenhet av arbete inom vård- och omsorgssektorn förutom några avstickare inom industrin och inom handelssektorn.
Som ung arbetade jag som habiliteringspersonal, vårdbiträde och personlig assistent, och senare i livet har jag arbetat som biståndshandläggare och chef inom LSS-verksamhet. I några år arbetade jag också med kundkontakter och marknadsföring. 
Idag arbetar jag framförallt med handledning, personalutbilding och föreläsning inom neuropsykiatri.
Vid sidan av det arbetar jag också med ett bemötandeprojekt inom Psykiatri Skåne vilket ligger mig varmt om hjärtat.
Förutom ovanstående bakar jag och rensar ogräs också emellanåt…

Förtroendeuppdrag
Mitt brinnande intresse för neuropsykiatri har fört med sig kontakter med många fantastiska människor såväl genom godman- och kontaktpersonsuppdrag som genom engagemang i ideella föreningar. Jag har också tidigare varit politiskt engagerad på kommunnivå och är idag en av projektet Hjärnkolls attitydambassadörer samt en av Riksförbundet Attentions Touretteinformatörer.

För övrigt…
…har jag alltid tusen och en tankar som virvlar omkring uppe i hjänkontoret. I bloggen kan du ta del av ett axplock. Jag hoppas du ska finna mina funderingar värda att läsa.

Har du frågor till mig så kan du alltid nå mig på tankarikaos@live.com

Kort beskrivning av diagnoserna: (finns ej inläst ännu)
ADHD
Förkortningen ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. De utmärkande dragen för ADHD är uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik med impulsivitet och svårigheter att kontrollera aktivitetsgraden. 
Ca fem procent av alla barn har ADHD vilket gör ADHD till en vanligt förekommande funktionsnedsättning.
Tidigare ansågs att ADHD var mycket mer vanligt hos pojkar och män, men idag vet man att mörkertalet bland flickor och kvinnor förmodligen är ganska stort.

Om jag säger ADHD, och din första tanke går till den bråkiga killen som gick i din klass, så misströsta ej..du är nämnligen inte ensam. Medvetenheten kring ADHD, vem som kan ha ADHD och vad det kan innebära att leva med ADHD har växt dramatiskt de senaste åren, men än har vi lång väg att vandra.

”Du är så kompetent och har så många bra ideér”, sa en chef till mig, ”berätta inte för någon att du har ADHD så blir du tagen på allvar”.
Det var då jag bestämde mig för att börja berätta på allvar.
Faktum är ju att om jag, och andra med diagnos/-er, väljer att inte berätta så är det väldigt mycket svårare att försöka förändra attityderna till ADHD. Kunskap är nyckeln till framgång. Alltid!

Utdrag ur en gammal blogg, innan diagnoserna:
”Suck! Blir så trött på mig själv..och jag undrar varför jag är en sådan komplett katastrof.
Nej, jag är inte en konstant komplett katastrof. Snarare bitvis, eller kanske lite selektivt.
Finner jag något väldigt tråkigt så hittar jag på mängder av andra ”viktiga” saker att göra för att säkerställa att jag inte kommer att hinna det jag tycker är tråkigt.
Tappar saker gör jag också..ofta. Jag vet aldrig var jag lägger saker jag inte använder så ofta. ”Jag lägger den här så vet jag var jag har den nästa gång…”, brukar jag tänka. Dum i huvudet måste jag vara..eller åtminstone smått obildbar, för man kan ju tycka att jag borde ha lärt mig att jag ALDRIG minns var jag lagt den när jag ska ha den…”Idag skulle jag aldrig kalla mig själv för ”dum i huvudet” eller ”obildbar”. Idag vet jag bättre. 

Tourettes syndrom
Det mest utmärkande hos personer med Tourettes syndrom är reflexliknande upprepade rörelser och återkommande läten. Samlingsnamnet för dessa är ”tics”.  
Många förknippar Tourettes syndrom med obcena gester, svordomar och könsord, men faktum är att just den varianten av Tourettes syndrom är ganska ovanlig. Armrörelser, harklingar och hostningar, rynkande på näsa etc är långt mycket vanligare.
Det finns många olika varianter av Tourettes syndrom, två människor med samma diagnos kan ha mycket olika symptom. Många, men inte alla, har förutom Tourettes syndrom även någon annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, exempelvis ADHD.

Jag hostar och harklar mig samtidigt som jag knycker på nacken och rynkar lite försynt på näsan. Om jag verkligen måste kan jag dölja mina tics väldigt bra. Åtminstonde kortare stunder. Solskenet däremot har svårare att dölja sina tics. Det är något man lär sig med åren.

Tics i sig är ingen större katastrof alls men om ticsen blir många och tvång tar upp allt för mycket tid blir det givetvis jobbigt. Hjälp finns att få.

Det allra viktigaste är att inte skämmas över sina tics. Om någon frågar Solskenet vad han syssler med svarar han ”men jag har ju Tourettes…” och himlar med ögonen. Han skäms inte, men å andra sidan är han också uppväxt med en ticsande mor som aldrig heller har skämts. Vi är som vi är, och det är det viktiga.

Aspergers syndrom
En något förenklad förklaring av syndromet är att det rör sig om autism men utan begåvningshandikapp. 
Ungefär fyra promille av Sveriges befolkning har Aspergers syndrom, vilket kan jämföras med fem procent när det gäller ADHD. 
Människor som har Asperger syndrom har problem med social interaktion, dvs. har svårigheter i kontakten med andra människor. Oftast har de något, eller några, specialintressen som de lägger mycket tid och energi på. Språksvårigheter är också vanligt förekommande lika som bristande motorik och rutinbundenhet.

Utdrag ur blogg:
”Skolan började idag för lilla Solskenet. Solskenet var inte helt överlycklig över skolstarten. Han hatar skolan säger han. Med betoning på ”hatar”.
Detta är något nytt. Aldrig tidigare har han hatat skolan. Snarare tvärtom, trots stundtals väldigt turbulenta skolperioder.
Men nu hatar han alltså skolan.
Han hatar skola därför att han inte tycker om att jobba, säger han. Därför att de nu ska läsa nya ämnen, och nya inriktningar. Det nya är skrämmande. Och han hatar skolan därför att han inte vill bli stor.
Blir man stor måste man flytta hemifrån, och var ska man då bo? Hur gammal är man när man måste flytta hemifrån? Får man komma hem och hälsa på när man har flyttat hemifrån? Och tänk om man vill bo med mamma jättelänge, får man inte det då?
Den sista anledningen är att hans liv förändras idag. Sommarlovet är slut, allt det han vant sig vid under sommarmånaderna förändras, och han måste anpassa sig till att gå i skolan varje vardag. Hans skolschema är annorlunda från i våras, taxi kommer en annan tid än i våras, hans favorittjej i skolan ska flytta 1 oktober.
Förändringar, stora förändringar, är mycket mycket jobbigt för en liten kille med Aspergers syndrom.
Sanningen är nog egentligen att han inte alls hatar skolan, utan att han hatar alla förändringar.”

För Solskenet innebär hans Asperger svårigheter på vissa plan, men den för också med sig många positiva egenskaper. Hans enorma förmåga att minnas detaljer exempelvis, och hans förmåga till total fokus när han finner något intressant.
Huruvida svårigheterna med social interaktion skall anses vara negativt eller ej kan diskuteras länge, men faktum är att den som reagerar på Solskenets sociala svårigheter sällan är han själv utan den omgivning som har vant sig vid ett särskilt sätt att kommunicera.
Simon Baron-Cohen har skrivit en mycket intressant artikel kring detta. Allt måste diskuteras, annars stagnerar utvecklingen…

Autistiska drag
Det finns så många begrepp inom autism att det ibland är svårt att skilja dem åt. Många gånger används begreppen på olika sätt i olika forum. Skillnaden mellan Aspergers syndrom och Högfungerande Autism är ett exempel. Jag har hört flera olika definitioner, allt från att den som har Högfungerande Autism (HFA) skulle vara intelligentare än genomsnittet medan den som har Aspergers syndrom har en intelligens inom normalspannet. En annan förklaring jag hört är att den som har Aspergers syndrom är ”mindre autistisk” än den som har HFA. Faktum är att även forskare tvistar kring diagnoskriterierna så ingen bör känna sig okunnig bara för att begreppen är svåra att särskilja. Den vanligaste, och mest utbredda, förklaringen på skillnaden mellan Aspergers syndrom och HFA är dock att om barnet haft en försenad talutveckling så bör diagnosen HFA sättas medan diagnosen Aspergers syndrom bör användas om talutvecklingen varit inom normalspannet.
Har många gånger funderat över varför Solskenet inte fick diagnosen HFA. Hans talutveckling var relativt mycket försenad.

Själv har jag vad som refereras till som Autistiska drag vilket innebär att jag inte uppfyller kriterierna för någon av diagnoserna inom autismspektrumet men ändå har en begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och/eller föreställningsförmåga. Autistiska drag är inte en egen diagnos utan används som en komplettering till en annan diagnos som till exempel utvecklingsstörning eller adhd. 
Många gånger har jag mött skepsis över detta faktum eftersom jag inte har några större svårigheter att knyta kontakter med andra människor. Jag kan vara oerhört social. Saken är dock den att jag ofta väljer bort sociala sammanhang utanför arbetstid, inte för att jag inte klarar av dem utan helt enkelt för att jag inte känner att jag behöver dem. För mig är det viktigare att pyssla med något av de projekt jag har på hemmaplan.

Och vet ni vad, det är faktiskt helt okej.