Robotpojken
Jag är en robotpojke, skrek han upprört
och såg förargat på robotmamman
som ännu inte skruvat fast
alla muttrar
Herregud, tänkt hon uppgivet
att det ska vara så svårt
att hitta rätt bland alla
skruvarna
Med själarnas suck veknade han
och gav sin halvt ihopsskruvade mamma
en kram under buller och bång
som bara robotpojkar kan
”Många tror att jag hela tiden måste skrika könsord och göra obscena gester”
Chefredaktör och ansvarig utgivare: