Tankar i kaos

Arkiv för ‘F – Media’

Ny, nyare, nyast…

14 december, 2011 av Lisa Aronsson

Loggar in på facebook och blir varse om att sidan förändrats…yet again. ”Vill Du ha en guidad tur?”, undrar facebook. Enerverad klickar jag bort textrutan och fortsätter in på min sida. Jag är så trött på alla dessa förändringar att jag hellre haltar runt som en blind låghalt sengångare inne på facebook än ödslar tid på att bli guidad.
Fortsätter in på Youtube och får meddelande om att sidan förnyats. Även här bjuds det på guidad tur om så önskas. Det önskas inte.
För att göra det hela lite roligare så har även Spotify förändrat sig, förnyat sig, förbättrat sig. Någon guidad tur behövde jag dock inte genomlida…

Skinkmacka. I love!

…och nu är det uppenbarligen bloggens tur. De har ändrat om bland rubrikerna här inne, och jag blir helt förvirrad. Surmulet klickar jag ändå bort ”Vill du ha en guidad tur?”-frågan…bara för att alla dessa förnyelser promenerat lite väl mycket på mina nerver den senaste tiden. För vet ni vad…nytt är inte alltid bättre.
Här inne i bloggrummet exempelvis har något uppenbarligen blivit fel för när jag klickar på knapparna för fet respektive kursiv text får jag varje gång frågan; ”Vill du lämna den här sidan?”
What?
Jag vill inte lämna sidan, jag vill kunna skriva på den, obehindrat, som förr. Och jag vill inte behöva klicka bort upp-ploppande textrutor med jämna mellanrum.

Neeeeeeeeej, jag VILL INTE lämna sidan!!! Känner att jag måste logga ut nu. Känner att tålamodet tryter. Känner bestämt att det är dags för en skinkmacka, lite julmust och lite TV innan sängdags.
Återkommer imorgon, hörrni!

Dröm sött!

F - Media | 1 kommentar »

Vet Tomas Brolin vem jag är?!

29 juli, 2011 av Lisa Aronsson

Jag överlevde GoCart-äventyret, faktiskt utan mista lilla skråma.
Anledningen till att det inte blev något inlägg igår var helt enkelt att min mobila uppkoppling kurkade ur. Det händer, irriterande nog, med jämna mellanrum här uppe.
Men..jag andades in genom näsa och ut genom munnen, och allt var frid och fröjd.

Finn en kändis....

Jag och Solskenet satte rekord på banan igår. Jag tror på fullaste allvar inte att någon någonsin har kört runt på längre tid. Det är en merit det också, minsann.
Solskenet älskar att köra GoCart…i sin egen hastighet. Och jag älskar att göra mitt Solsken lyckligt, alltså sväljer jag min önskan om att gasa och pluttrar förnöjt runt efter honom.
Solskenet är för övrigt något av en kändis på GoCart-banan i Hudiksvall….

När vi betalt våra biljetter sa mannen som äger banan;
”Visst var ni här förra året också? Jag känner igen er!” varpå jag nickade och påminde honom om att vi kommer varje sommar, och att Solskenet en sommar skrämde livet ur alla på banan genom att i full gas köra ner mot parkeringen istället för ut på banan.
Mannen skrattade och sa; ”Jag tyckte väl att jag kände igen honom. Det glömmer jag aldrig. Idag har vi två kändisar här…killen OCH Tomas Brolin.”

Tomas Brolin är född och uppväxt i Hudiksvall, och det händer ofta att man stöter på honom där.
Jag har ingen personlig relation till honom, brukar snarare reta min far (som är oerhört stolt över att Tomas är Hudiksvallsbo) genom att hävda att det väl inte alls är något speciellt med honom. Att jag blev imponerad över hans intelligens och trevliga manér när han deltog i Mästarnas Mästare brukar jag utelämna, för det blir roligare så.

Finn en till kändis....

Hur som helst…pappa pekade mot Tomas och sa till Storebror; ”Titta där, där är Tomas Brolin. Det är en stor idrottsman det!”
Storebror rynkade ögonbrynen och sa; ”Har ingen aning om vem Tomas Brolin är.”
Papsen såg chockad på honom och utbrast; ”Va?! Vet du inte vem Tomas Brolin är?!” varpå Storebror lungt, med ett höjt ögonbryn, svarade; ”Öh, nä…vet Tomas Brolin vem jag är?!”

Han är klockren på alla plan, min äldste son. Jag är också rätt övertygad om att Tomas Brolin hade gillat kommentaren, för jag tror han har humor. Han är ju för böveln från Glada Hudik, det säger väl allt.

Det drar ihop sig till hemfärd, på söndag åker vi mot Skåne igen. Känslan är oerhört dubbel. Att lämna sin barndoms hembygd är en sorg, att lämna mamma och pappa är tråkigt, och samtidigt har jag så mycket nya saker att ta itu med i Skåne att spänningen stundtals blir olidlig.
”Kan man vara både glad och ledsen, mamma?! Kan man det?!”, skulle Solskenet ha frågat mig om han läste detta. Och svaret jag hade gett är ”Ja, det kan man..”
Man kan vara oerhört ledsen samtidigt som man är glad. Vi är komplexa vi människor, och fantastiska. Tänk att få ta patent på människan, hörrni, det hade gett stålar det…

Finn en klockren kille....

Men nu ska jag snart åka till Katthemmet tillsammans med min mor, så det är dags att samla ihop sig.
Vi hörs, hörrni!

Nyckelord: Tomas Brolin
C - Tankar i kaos, E - La familia, F - Media | 6 kommentarer »

STREJK?

25 juli, 2011 av Lisa Aronsson

Min blogghjärna har lagt av, den vill inte forma om mina tankar till text längre. Den är förvirrande ofokuserad, och tänker tusen tankar samtidigt. Skallen strejkar, helt enkelt. Det är svårt att skriva då, näst intill omöjligt, men jag gör ett försök.

Solskenet med magförgiftarpopcornen...

Händelserna i Norge dyker upp i mitt medvetande med jämna mellanrum, och tankarna slåss om utrymmet tillsammans med en hel massa andra tankar.
Att över 90 människor miste livet till följd av en mans handlingar är ofattbart svårt att greppa. Det känns overkligt. Fruktansvärt och overkligt.
Dådet är så fruktansvärt att blotta mängden döda nästan skymmer det faktum att var och en av de som omkommit har en sörjande familj. Var familj sörjer en enskild död människa mer än allt annat. Jag försöker tänka på dem alla, men jag går bet. Min hjärna slår det ifrån sig.

Jag och Solskenet var på bio ikväll och såg den sista Harry Potterfilmen. 3D..det är grejjer det minsann. Solskenet var mycket nöjd med kvällen.
Inatt känns det sådär, för såväl jag som Solskenet har magknip. Aldrig kan jag tänka att det beror på att vi åt popcorn i biosalongen (eventuellt också lite FÖR mycket popcorn). Det skulle också kunna bero på den hälsingska ostkakan som jag åt tidigare idag, men eftersom Solskenet vägrar att så mycket som titta på hälsingeostkaka så känns det mindre troligt. Nä, vi har nog blivit magförgiftade av popcornen. Eller inte.
Nu svamlar jag….

Hälsingeostkaka rockar fett!

…men å andra sidan är klockan snart två, så jag tycker att lite svammel torde vara tillåtet.
Sov sött, hörrni!

C - Tankar i kaos, E - La familia, F - Media | 2 kommentarer »

Det jag inte vill förstå…

22 juli, 2011 av Lisa Aronsson

Antar man kan säga att jag tog semester från bloggen några dagar, en paus behövs ibland. En paus behöver alla då och då, så även jag.
Jag har spenderat tre dagar i Sundsvall tillsammans med en människa jag håller oerhört kär, och dagarna har varit fullkomligt nödvändiga. Vi har pratat, skrattat och gråtit tillsammans…vi har en lång historia ihop. Kanske till och med flera livstiders historia, inte vet jag..jag vet inte allt.
Ibland är det oerhört skönt att dratta ner till overkligheten för att sedan kunna hantera verkligheten. Ibland är det oerhört skönt att vara gränsfallsbarnslig, för då är det också så mycket enklare att vara allvarlig.

En fantastisk unge utan hatt...

Jag älskar min familj, bortom alla gränser, men ibland behöver jag en egen liten ö…för efter ö-besöken är jag mycket bättre på allt annat. Jag tror alla behöver det, faktiskt. Mina ö-besök är dock oerhört modesta, brukar handla om några enstaka dagar per år…och det räcker. För min sanna plats är hos min familj, om detta råder ingen tvivel.

Jag har för övrigt världens bästa söner, utifall någon missat det.
Bättre söner finns inte, förstår ni, och en stoltare mor står ej att finna. De är underbara, empatiska och, emellanåt, fullkomligt tonårsförvirrade..precis som det ska vara. Min största rädsla i livet (vilket gissningsvis är en rädsla jag delar med varenda människa som älskar en annan människa) är att något hemskt skall hända dem.
Har med fasa och maktlöshet följt händelserna i Norge ikväll, och jag finner inte ord för att sätta mina känslor på pränt….

En fantastisk unge med hatt...

Ungdomar på ett ungdomsläger har dött. Ungdomar. Unga vuxna. halvvuxna barn. Mitt hjärta vill slitas ur kroppen vid blotta tanken på de föräldrar som tvingats inse att de barn de fött bragts om livet…jag får nästan panik.
Det är lätt att hata vid dylika händelser, så oerhört lätt. Måhända kan hat i stunden vara förlösande, men i längden tror jag att det kväver allt. Fast jag vet inte, jag vill inte ens börja tänka mig in i situationen…det ligger utanför min fattningsförmåga. Tack och lov. Det känns nästan som om jag inte vill förstå, som att jag inte ens vill försöka…för jag vill inte leva mitt liv i rädsla. Jag vill leva, och jag vill våga låta mina söner växa och uppleva livet som det bör upplevas utan att trasa sönder det med tjat….
…fast å andra sidan brukar Storebror säga; ”Jag vet att du bara oroar dig, mamma. Jag vet att du älskar mig”….så det kanske är okej ändå.

Jag ska försöka sova strax, och skickar tankar i tusentals till våra grannar i väst.

En fantastisk unge med fisk..

Väl mött, vänner

C - Tankar i kaos, E - La familia, F - Media | Inga kommentarer »

Surar…

26 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Lyssna till inlägget HÄR

”Menar du det? Är han välkommen?”

”– Ja, självklart. Vi skulle aldrig säga att han inte är välkommen. Han får komma hit, för jag tror att han älskar fotboll. Men han måste tänka sig för så att det inte händer igen. Det är min åsikt. Jag förlåter honom”, säger Figueiredo.

Detta läser jag i en kvällstidning. Ett är säker, om MFF välkomnar människor som beter sig på dylikt vis så kommer åtminstone aldrig jag mer att klä på mig min ljusblå keps…för våldshandlingar hör inte hemma på en fotbollsarena. Och ett lag som inte å det grövsta tar avstånd från dylika handlingar förtjänar inte respekt. Punkt slut! Så ja, jag hoppas innerligt att MFF-ledningen inte är av samma åsikt som spelaren.

För övrigt har jag snudd på nackspärr, vilket inte är en höjdare med tanke på att jag snart ska bege mig mot Ystad och dagens föreläsning. Får knapra några värktabletter och hoppas på det bästa.
Känner mig rätt trött idag, sliten. Schleeeten…
Vädret är piss, och jag vill ha sol sol sol. Jag vaknar till när solen skiner, livet känns enklare.
”Min själ var nog på väg ner mot medelhavsvärmen och så blev den neddragen av misstag här i Sverige när jag föddes!”, minns jag att min mamma utrbista med jämna mellanrum när jag var yngre. Och ja, jag delar ju hennes gener så det finns utan tvekan några procent soldyrkande medelhavsmänniska i mig också.

Har känt mig irriterad i flera dagar, exakt varför vet jag inte men gissningsvis är det en blandning av dåligt väder, pms, sömnbrist och ömma leder. Det är inte så att jag pryglar Kamikaze på löpande band här hemma men små meningslösa ting retar mig. Reklamen för ett nummerupplysningsföretag exempelvis….
…först och främst har de så himla mycket olika tjänster numera att man nästan inte längre fattar hur man söker efter ett telefonnummer. Dessutom har de världens mest ostämda, och mest irriterande, lilla trudelutt i slutet av sin reklamsnutt…och jag bara lider.
Sedan finns det också en kvinna som påar TV-program i en betalkanal som envisas med att alltid avsluta meningarna med att gå upp i tonläge.
Hallå..vem gör så?! Det låter helknäppt!
I slutet av en mening går man ner i tonläge, åtminstone för det mesta. Men inte denna kvinna inte, näpp..hon piper till med sin ljusaste röst i slutet av varenda mening vilket gör att det känns som att hon ska fortsätta prata, och så gör hon inte det..och då blir det fel, irriterande fel.

NÄ, jag får sluta gnälla och hoppa i duschen. Återkommer med outfiten!

Mutter mutter, hörrni!

Nyckelord: mff, reklam
A - Lyssna till inläggen!, C - Tankar i kaos, F - Media | 2 kommentarer »

Kungen, ömma leder och älskade hundar…

22 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Såväl dagens inlägg som gårdagens läses in snarast möjligt….

Billy Buddah "hängde" med mig på verandan imorse...

Internetet fungerar hjälpligt idag, inte perfekt men ändock bra mycket bättre än absolut inte alls…(en för övrigt oerhört enkelt, och inte alls tillkrånglad version av; Internetet fungerar ganska bra….)
Mitt knä fungerar dock lite sämre, gör ont som rackarns. Knogen på höger hands ringfinger är också lite grinig. Och ryggen givetvis. Mina spridda krämpor bottnar nog inte främst i min höga ålder, även om jag faktiskt tycker att jag får någon ny härlig liten skavank vart tredje år sisådär. Nä, ärligt talat tror jag krämporna är sprugna ur en kombo av ivrigt bakande och frenetiskt rensande. Ingen av dessa aktiviteter får några ergonomigudar att jubla euforiskt direkt….
Men ja, jag lär överleva….(eller ”overlajva”, om man vill svänga sig med svengelska uttryck…vilket jag brukar vilja göra)

Tvivlare finns alltid men faktum är att sanningen är att detta faktiskt är världens bästa vovve, min ögonsten..min Tjockosmocko (alltså han heter Rocky..egentligen)

Appropå vare sig ogräs eller bakning så har jag så fruktansvärt svårt att finna någon logik i hela den här mediakarusellen kring kungen och de påstådda fotografierna….

En TV-kanal beslutar sig alltså att sända någon form av specialinslag kring bilder de inte får ta med sig, och som de inte vet är äkta eller ej…och som dessutom ploppat fram ut maffiagömmor. Sedan blir de småputta och pekar finger lite till när hovet vill se bilderna innan de uttalar sig. Nä, jag fattar verkligen ingenting. Jag tycker inte att det är ett dugg märkligt att de inte kan kommentera bilder de inte sett, jag tycker snarare att det är ett oerhört logiskt resonemang. Att TV-kanalen valde att blåsa upp denna historia däremot tycker jag är patetiskt. Hade de haft bilderna i handen däremot, och låtit en expert avgöra äktheten, ja då hade situationen varit en annan.
Hur som helst så tycker jag inte om sensationsmedia och grottande i kända människors privatliv..oavsett vem det handlar om.

Näpp, nu börjar jag hosta också….passar ju utmärkt ihop med alla andra krämpor. Suck. Bäst vi tar Dagens outfit innan jag får kramp i knapptryckarfingret också. Sov sött, hörrni!

Dagens outfit är en oerhört medvetet omatchad kreation. Oerhört många timmars planerande ligger till grund för denna så uppenbart "omedvetet omatchade" look. Kontrasten mellan den rutiga storskjortan, det randiga förklädet och den urblekta palestinasjalen andas vagabondromantik från sekelskiftet (alltså sekelskiftet 1900). De svarta strumporna med de lila fyrkanterna på ger tillsammans med de coola gymnpadojjorna outfiten ett sportigt avslut...

En stilstudie i spets....Under kreationen skymtas den ack så vårrätta vita spetsen..

Vem behöver plastikoperationer?! Knyt en sjal tillräckligt tajt runt huvudet och vips så har du lyfta ögonlock. Pluta lite förföriskt med munnen för en extra förförisk look.

Nyckelord: Dagens outfit, hundar, kungen
C - Tankar i kaos, F - Media | 1 kommentar »

Lura mig inte!

12 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Lyssna till inlägget HÄR

”Man måste ju tanka på ekonomin…”
”Sedan måste man ju tanka på alla andra också…”
”Att tanka fritt är stort, men att tanka billigt är större…”
”Det här är värt att tanka på…”

……..

”För tankande människor…”

Jag fullkomligen älskar denna reklamsnutt..den är så extremt löjligt, men ändå oerhört medvetet, associerande till uttrycket Tänkande människor.
Reklamfilmer är alltid överdrivna löjliga halv-till-hel-lögner så varför inte göra det hela lite fyndigt.
För övrigt har jag oerhört svårt att förstå hur det kan vara lagligt att så uppenbart förvränga sanningen som de flesta reklamsnuttar gör. Lika svårt har jag att förstå att människor faktiskt går på bluffarna. Ta rengöringsmedel exempelvis….

…varenda stort rengöringsmedelsföretag påstår att just deras rengöringsmedel är bäst i test (hittar alla på egna test..eller?) när det faktiskt finns vetenskapliga bevis för att INGET rengöringsmedel rengör så bra som diskmedel. Jag köper följaktligen inte dyra rengöringsmedel i sprayflaskor, jag blandar diskmedel med vatten i en sprayflaska istället. Förstår ni hur mycket billigare, och renare, det blir?!
Och allvarligt talat..har någon av er någonsin sprayat rengöringsmedel i ett badkar som varit svart av avlagringar (såväl hudrester som kalk) och sedan bara dragit lite lätt med en trasa över och fått bort skiten? För i så fall..det vill jag ha videobevis på.
Nä, buffel och båg är det, och sådant retar mig….och känner jag mig lurad så ratar jag kategoriskt den produkten. Motfallskärringen fru Tvärtemot har talat…

För övrigt känner jag mig speedad. Sömnen har inte varit den allra bästa den senaste tiden, och när sömnbristen börjar ge sig till känna så höjs min aktivitetsnivå till 321 % några dagar..innan jag somnar och sover i ett dygn. Tror jag närmar mig komatillståndet nu, kanske sover jag gott redan inatt, vi får se.

Dagens outfit kommer lite senare, så ni får hålla tillgodo med gårdagens outfit för tillfället.
Nu ska jag hoppa i duschen, och sedan bege mig ner till Malmö för en god lunch och möte med projekt:bemötande.

Gårdagens outfit var en oerhört intressant kreation. Klänningen, i tunn fejksiden, har en snudd på omöjlig färgkombo (rosa och orange) och inköptes för X antal år sedan. Miljömedvetenhet är inne, slit-och-släng mer ute än en fotbollsspelare med 14 röda kort. Den stickade jättesjalen är nonchalant virad runt halsen för att skapa en intressant sofistikerad look (har alltså inget att göra med att jag höll på att frysa arslet av mig...allt för estetiken, allt för modet...)

Vi hörs, hörrni!

A - Lyssna till inläggen!, D - Neuropsykiatri, F - Media | 2 kommentarer »

Vackra mördare går fria…

10 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Lyssna till inägget HÄR

”Om man tittar på massmördare, sådana som har mördat massor av människor, så är det svårt att döma någon av dem om de är snygga…”, sa en amerikansk mamma till en skönhetstävlande 3-åring helt nyss på TVn här framför mig.

”…det är svårt att döma någon av dem om de är snygga….”

Jamen så bra, är man snygg så kan man gå och bli massmördare utan att bli dömd. Så bra. För alla har vi väl en hemlig önskan om att få mörda människor utan att bli dömda..eller…what?!
Antar mamman menade att vackra människor får fördelar i många sammanhang, men jag kan ändå tycka att hennes exempel var aningen opassande. Fast det är klart..det är bara jag.

”Det är fel att det är så men det bara är så, så man måste anpassa sig efter det…”, fortsatte mamman när hon försökte förklara hur viktigt skönhet är för en människas liv och framgång. Att hon, med dylika åsikter, i allra högsta grad är delaktig i cementera dessa korkade ideal ytterligare verkade inte föresväva henne. Och hur mycket jag än försökte vara öppensinnad och se att den 3-åriga dottern nog hade roligt egentligen så kunde jag inte annat än att bli lite beklämd över den späda, hårdsminkade, glitterklädda lilla flickan med stort hår och porslinsfasader i munnen. Jag ville stoppa henne i badkaret, plocka ut löständerna och säga ”Du är vacker och duger precis som du är!”
…men ja, alla är vi olika….

För övrigt har jag bytt outfit. Är numera redo för lite rabattrensning…givetvis får ni ta del av min extremhotta mundering.
Halsbandet är dock detsamma. (Anna…mohahahaha)
Anna är Kamikazes systerdotter. ”Du har samma halsband på ALLA bilder!”, utbrast hon idag, ”jag blir tokig. Jag ska fixa ett nytt åt dig!” Kanske beror hennes halsbandsbesatthet på märkliga små detaljseende egenheter..eller så beror det helt enkelt på att hennes far är guldsmed. Oavsett vad så gillar jag gillar henne skarpt…så pass mycket att jag lovar att byta halsband tills imorgon. Om jag kommer ihåg det alltså..vilket inte är säkert.

Vi hade två busslaster med trädgårdsentusiaster här imorse, och trädgården kryllade av människor.
Människor som kryllar är vanligtvis inte min melodi, men trädgårdsintresserade kryllare är på något vis enklare att hantera än andra kryllare. Måhända beror det på att jag själv är trädgårdsintresserad, vad vet jag.
Hur som helst..människor är intressanta varelser. Även om jag inte alltid är intresserad av att socialisera mera så tycker jag mycket om att betrakta människor. Jag tror ärligt talat att jag skulle kunna betrakta människor i flera timmar i sträck..om jag satt ostört och bekvämt det vill säga.

Jag undrar vad den amerikanska glamourmamman skulle anse om min outfit, hade onekligen varit intressant att höra…

Jag i min oerhört ostrukna rutiga skjortklänning fråni fjol. Den som tittar nära kan också se en märklig fläck vars ursprung är okänt..vilket skapar en mystisk dimension i kreationen. Posen är den oerhört glamorösa "jag måste kissa"-posen (den är märklig, så märklig..men jag rättar mig efter proffsen och levererar enligt efterfrågan)

Men nu ska här rensas, och sedan ska jag förbereda morgondagens utbildning för vårdpersonal i Helsingborg!
Ha det, hörrni!

A - Lyssna till inläggen!, C - Tankar i kaos, F - Media, H - ...och så allt annat... | 2 kommentarer »

Nä, fy..man kan inte tjäna pengar på utvecklingsstörda!!!!!

5 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Lyssna på inlägget HÄR

Jag är född och uppväxt i Hudiksvall, Glada Hudik.
Sedan jag lämnade min födelsestad och drog söderut har jag ofta förundrats över hur många som faktiskt glatt utbrustit Glada Hudik när jag berättat att jag är född i Hudiksvall. Och sedan Glada Hudik-teaterns framgångar blev rikskända är det ännu fler som ler igenkännande.

En härligt "normal" Lisa som utan betänkligheter kan utnyttjas lite...?

Själv blir jag stolt som en ensam tupp i en hönsgård när någon pratar om Glada Hudik-teatern. Då känner jag både stolthet och någon form av märklig lokalpatriotism. Tanken på, och känslorna inför, Glada Hudik-teatern genererar två olika inläggstankar hos mig men jag ska inte skriva båda samtidigt (jag lovar!) utan ta dem ett och ett.
(Och tänk, nu har jag redan skrivit flera rader utan att komma fram till vad jag tänker skriva om…happ..misströsta ej, det kommer nu…)

”Det är väl hemskt hur de utnyttjar de utvecklingsstörda!!”, utbrast en dam med ihopsnörpta läppar och ruskade på huvudet.
I damens sällskap diskuterades Glada Hudik-teatern och ICA-Jerry, själv stod jag i periferin med periskopöron och smyglyssnade.

”Ingen skugga över Glada Hudik-teatern, med det är sorgligt att se dem bli utnyttjade” läste jag i en krönika i en stor kvällstidning för ett tag sedan. Krönikören fortsatte vidare;
”Det är förstås fint, funktionshindrade behöver synliggöras för att inte glömmas bort. Ändå ger den här exponeringen en besk eftersmak i munnen, eftersom den så tydligt styrs av ekonomiska intressen.”

Krönikören och damen med ihopsnörpta munnen är inte ensamma, jag har läst flera liknande inlägg och hört flera liknande uttalanden angående det faktum att människor med olika funktionsnedsättningar syns allt mer på TV. Och vet ni vad…

En märklig annorlunda Lisa som människor kan skratta åt...bör följaktligen hållas undan från media eftersom hon inte får utnyttjas.....?

…jag tycker ni pratar goja!

Jag har en funktionsnedsättning, eller rättare sagt FLERA..det har också mina söner och många av mina vänner. Visst finns där svårigheter men det innebär inte att vi är en bunt stackare som blir utnyttjade bara för att människor tjänar pengar på oss.
Jisses..vakna…människor tjänar pengar på oss allihop, gott folk.
Människor tjänar pengar på barn, tänk alla annonser för blöjor, leksaker, yoghurt etc. etc.
Människor tjänar pengar på svältande i U-länder.
Människor tjänar pengar på skolbarn, och på vårdberoende. Svensk omsorg är Big Business bland investmentbolag utanför våra landsgränser.
Människor tjänar pengar på fotomodeller och skådespelare, på politiker och författare.
Oavsett vem vi är så finns det nog någon som tjänar pengar på oss….för så ser dagens samhälle ut…

…varför skulle människor med funktionsnedsättningar vara undantagna samhället? Har de inte varit det så det räcker tycker ni?!
Målet är att de inte ska vara undantagna. Målet är att de inte är de, utan att vi är vi.

Människor med olika funktionsnedsättningar är inte en bunt patetiska stackars nickedockor som inte har några egna tankar och viljor. Människor med funktionsnedsättningar är VI; du och jag.
Imorgon kan du, ditt barn eller en familjemedlem vakna upp med någon form av funktionsnedsättning. Skulle du då vilja att omgivningen klappade dig på huvudet och sa; ”Det är inte så bra att du syns på TV för det finns människor som tjänar pengar på dig, ser du. Nä, JAG tycker att det är fult jag…jag tycker du ska sluta synas så mycket..för det är mer etiskt korrekt.”

Snart ska ni ner i jorden, era rackare...

”Ja, men du har ju ingen utvecklingsstörning…”, sa en man till mig när jag påpekade att jag inte har något emot att människor tjänar pengar på mig om det innebär att jag både kan ägna mig åt saker jag älskar samtidigt som jag når ut med mina tankar och funderingar.
Jo, nog har jag utvecklingsstörningar allt, men jag har däremot ingen intellektuell utvecklingsstörning vilket givetvis var det mannen syftade till. Men och?! So what?!

Jag känner många människor som har någon form av intellektuell utvecklingsstörning, och vet ni vad…de har en hel massa fantastiska kvalitéer som bara väntar på att utnyttjas.
Det är väl självklart att de också ska synas i TV, gärna i överflöd ett tag för ärligt talat..det har varit jaddrans dåligt med positiv mediaexponering sedan man uppfann TVn, så de har rätt många timmars TV-tid innestående.

Det är åsikter som krönikörens, och den ihopsnörpta damens, som gör att människor med olika funktionsnedsättningar emellanåt själva tror att de inte är lika mycket värda som alla andra. För sanningen är ju att vi alla är människor, att vi alla har något att bidra med…funktionsnedsatta eller ej. Att ha en funktionsnedsättning är inget att skämmas över.

Nä, som sagt..människor har tjänat pengar på barn länge utan att det blivit ramaskri, titta på alla reklamer och spelfilmer som har barn med i handlingarna. Jag kan bara tolka det som att de som opponerar sig mot att människor med funktionsnedsättningar syns i TV tror att andra människor tjänar pengar på att de som tittar på programmen hånskrattar åt de som deltar…men vet ni vad…

…hånskrattar man åt en annan människa, funktionsnedsatt eller ej, så är man allmänt korkad och fördomsfull..och sådana människor möter vi som har funktionsnedsättningar i alla fall.
Om de vill skratta åt oss i TVn så får de göra det, för de allra flesta som tittar gör det inte, och de är dessa människor som är viktiga för oss.
De allra flesta tittar på oss därför att de anser att vi är fantastiska…och de allra flesta lär sig att en funktionsnedsättning inte innebär att man inte kan någonting alls…och det, mina vänner, känns gött i hjärtat.

(Som en förtydligande parantes…givetvis ska de människor som det tjänas pengar på själva också tjäna pengar på det hela. Och det är för mig så självklart att jag inte ens nämnde det ovan…)

Men nu ska jag ringa en hel massa handläggare och sedan ska jag banne mig plantera lite blommor. Fast först givetvis; Dagens Outfit….

Svarta tajts med det moderiktiga "hålet" i ena sömmen (för nya läsare..."hålet" är oerhört chabby-chict inne i vår..). Upptill en blekrosa ballongtunika (kan hända att ni sett den förr, inte för att jag brukar ha kläder mer än en gång förståss...eeehh..eller jo, klart jag har) och ovanpå den en svart stickad kofta utan form och med för korta ärmar. Koftan inköptes i förrgår under manifestationen i Malmö eftersom det var så kallt på torget. Modellen glömde prova koftan..lätt hänt...

Fridens liljor, hörrni!!

Strumporna utanpå tajtsen, oerhört inne i vår. Mönstret på strumpan matchar färgen på tunikan. (Och givetvis var det ett medvetet modeval...eller inte. Äh, ärligt..det var en lyckträff. Lite som att vinna på bingo. Eller ja, triss...plötsligt händer det...)

Nyckelord: F - Media, funktionsnedsättning, Glada Hudik-teatern
A - Lyssna till inläggen!, C - Tankar i kaos, D - Neuropsykiatri, F - Media | 2 kommentarer »

Koma….

4 maj, 2011 av Lisa Aronsson

Lyssna till inlägget HÄR

Idag är en märklig dag..

…jag är lycklig och lätt, och ändå känns kroppen som om den vore fylld av cement. Den vill inte riktigt lyda mig, den skulle gärna stanna kvar på soffan istället för att masa sig ut i bilen.

Idag vill jag egentligen ingenting förutom då att krypa tillbaka till sängen och somna. Jag är trött, trött som en sengångare efter Stockholm maraton. (Eller jag, så trött som jag gissar ett en sengångare är efter Stockholm maraton givetvis…för jag har aldrig sett någon sengångare springa maraton. Har ni? Om ni har…kan ni skicka en bild? Snälla!) Jag vet inte riktigt varför jag är trött men jag tror att jag är inne i en komaperiod för jag har faktiskt sovit rätt mycket de senaste dagarna. Det är under mina komaperioder som kroppen säger ”Stopp och belägg, sov nu människa!!” och ser till att jag sover ordentligt i några dagar.

Hade för övrigt ett sådant där seriöst inlägg på gång, men någonstans irrade det bort sig i trötthetssmogen och kvar blev bara en massa lullull. Ni får stå ut med det så länge, det går över…snart slår polerna ihop igen.

"Haaaazzaaaaaa...." Allvarligt talat..titta på den lille gynnaren, han är ju kung!

Appropå absolut ingenting så skrattade jag tills jag nästan kissade på mig när jag såg filmklippet av den arga lämmeln som attackerar en norrman. Där har vi en liten gynnare som faktiskt lider av ett allvarligare fall av storhetsvansinne än vad vår Billy Buddah gör..och det vill inte säga lite det!! (Minns när Billy Buddah, som är en liten mops, nästan vred nacken ur led när han tittade upp på en Grand Danois och väste fram några varningsmorrningar…)

Men nu ska jag åka mot Helsingborg och viktiga möten. Fast först givetvis….
….tadaaaa…Dagens outfit;

Blå klänning med svart mönster (faktiskt riktigt stajlish) och svart (aningen för stor och oformlig) tunn kofta. Sjalen har egentligen ingen form och passar inte ihop med outfiten..men här är vi inte rädda för att gå våra egna vägar. Här skapar vi nytt mode. Posen är den obligatoriska "jag är kissnödig"-posen som är så viktig för en modebloggare....

Vi hörs, hörrni!!